Hundra timmar mer arbetstid, konkurrenskraftsavtalet och de så kallade aktiveringsmodellerna – en lång lista hot och nedskärningar

Juha Sipiläs (C) borgarregering tog makten på våren 2015.  Det har varit oroligt på arbetsmarknaden ända sedan regeringsförhandlingarna avslutades, efter att de regeringsprogramsenliga nedskärningarna har haglat tätt och som en efter en har riktats mot löntagarna, deras familjer, studerande och arbetslösa.

Bland annat godkännandet av konkurrenskraftsavtalet har väckt starka känslor också på Industrifackets arbetsplatser. Och i synnerhet att arbetstiden förlängdes med 24 timmar. Hur många kommer ens ihåg att regeringen ursprungligen krävde att den årliga arbetstiden förlängs med 100 timmar?

Regeringen gick med kraft ut för att köra igenom sitt tvångslagspaket. De nya lagarna skulle ha försämrat anställningsvillkoren och skurit i löntagarnas utkomst betydligt mer än vad man kom överens om i konkurrenskraftsavtalet.

På hösten 2015 lyckades facket stoppa tvångslagarna. I stället för dem godkändes våren 2016 det så kallade konkurrenskraftsavtalet som många fortfarande har svårt att svälja. Redan innan det hade man bland gjort nedskärningar i arbetslöshetsskyddet för 200 miljoner euro. I början av det här året tog man i bruk den så kallade första aktiveringsmodellen, som har skurit i arbetslösas arbetslöshetsskydd.

För Industrifacket och många andra fackförbund var måttet rågat när regeringen i samband med budgetmanglingen, i samma anda som de senaste tre åren, föreslog att uppsägningsskyddet ska försvagas på företag med färre än 20 anställda.

Industrifacket har tillsammans med de andra FFC-anslutna förbunden meddelat att man inleder organisationsmässiga åtgärder på arbetsplatserna, om regeringen inte drar tillbaka beredningen för att försvaga uppsägningsskyddet. Uppsägningslagen som regeringen förbereder har också kritiserats av bland annat Fackförbundet Pro, centralorganisationen STTK, sjukskötarfacket Tehy och lärarfacket OAJ.

Uppsägningsskyddet måste stärkas

Industrifacket motsätter sig förslaget om att göra uppsägningar lättare bland annat på grund av att lagen skulle försätta mänskor i ojämlik ställning och öka godtyckliga beslut på arbetsplatserna.

– Om arbetsgivaren skulle vilja bli av med en arbetstagare som chefen av någon orsak tycker illa om, skulle man kunna förklä orsaken till uppsägningen som bristande förtroende. Orsaken till att arbetstagaren inte råkar behaga arbetsgivaren kan i sin tur vara många, som till exempel att personen hör till facket, fungerar som förtroendevald eller sjukfrånvaron. Arbetslivslagstiftningen får inte släppas till ett sådant tillstånd där uppsägningar får göras enligt chefens personliga preferenser, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto i medlemstidningen Tekijä.

Aalto säger i intervjun att Industrifacket drar tillbaka sina organisationsmässiga åtgärder endast om regeringen drar tillbaka beredningen av uppsägningslagen. Enligt Aalto måste man göra ett slut på regeringens politiska projekt som siktar på att försvaga arbetstagarnas och arbetslösas ställning.

– I självaverket borde till exempel uppsägningsskyddet förstärkas. Med internationellt mått mätt är det nämligen inte speciellt svårt att säga upp anställda i Finland, påminner Aalto.

Industrifacket informerar förbundets förtroendevalda och arbetsplatser om de organisationsmässiga åtgärderna genast när det är möjligt.