Industrifacket inleder omfattande stridsåtgärder

Industrifacket inleder en strejk samt stödstrejker den 27 januari på flera hundra arbetsplatser, för att få i gång avtalsförhandlingarna som strandat. Strejken pågår i två veckor. Dessutom utlyser Industrifacket ett förbud mot arbete på övertid. Övertidsförbudet träder i kraft vid midnatt.

Orsaken bakom Industrifackets beslut går att finna i arbetsgivarsidans ovilja att komma fram till ett avtal om de största tvistefrågorna i avtalsförhandlingarna, det vil säga slopandet av det oavlönade talkoarbetet och löneförhöjningar som tryggar arbetstagarnas köpkraft.

Strejken pågår i två veckor och gäller följande branscher: gummiindustri, olje- naturgas- och petrokemisk industri, kemisk basindustri, glaskeramisk industri, plastproduktindustri och kemisk produktindustri, mekanisk skogsindustri och malmgruvorna.

Strejken berör runt 14 000 arbetstagare. Stödstrejken gäller service- och uppehållsarbete i företagen berörs av strejken. Även stödstrejken gäller för samtliga arbetspass som börjar under tidsperioden mellan 27.1. kl. 00.00 och 9.2. kl. 23.59.

Vid midnatt inleds ett förbud mot arbete på övertid. Övertidsförbudet gäller fram till 9.2 klcokan 24.00. Det gäller sammanlagt runt 35 000 anställda inom gummiindustri, olje- naturgas- och petrokemisk industri, kemisk basindustri, glaskeramisk industri, plastproduktindustri och kemisk produktindustri, mekanisk skogsindustri och malmgruvorna.

– Tyvärr har vi varit tvungna att inse att arbetsgivarsidans förhandlingsvilja i kemiindustrin och skogsindustrin är obefintlig, trots att vi inom teknologiindustrin lyckades komma överens om saker. Teknologiavtalet är en öppning och en modell, som man skulle tro att smakar även för andra, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Han vill betona att Industrifacket strävar efter rättvisa kollektivavtal för alla medlemmar. Arbetsgivarlägret verkar sakna vilja och förmåga till att åstadkomma sådana.

– De anser väl att man hellre för landet så gott som till ett kaos, än att man skulle ta beslut som i andra förhandlingsbord uppfattats som fungerande lösningar gällande arbetstid och löner. Det här är väl då det decentraliserade, förbundsvisa splittringspolitiken, som arbetsgivarna ivrigt marknadsfört, säger Aalto.