Industrifackets mål inför EU-valet

Inledning

Det kommande Europaparlamentsvalet är viktigt för industrin och industriarbetarna i Finland eftersom den centrala regleringen av industrins verksamhetsförutsättningar i allt högre grad sker på EU-nivå. Det betyder också att en allt större del av regleringen av arbetsmarknaden, förbättringarna i arbetslivet och minimivillkoren för arbetet kommer via EU-regleringen.

Finland lever av industrin. Den pågående dubbla digitala och gröna omställningen erbjuder industrin i Finland ett historiskt tillfälle att skapa ny tillväxt. Samtidigt är den dubbla omställningen också en betydande risk, om företagen inte lyckas ta vara på de möjligheter som omställningen erbjuder.

Europa lever av industrin. EU måste bli bättre på att göra det möjligt att skapa nya industriella arbetsplatser i sitt område. Det gäller bland annat att främja den gröna och digitala omställningen, utveckla den strategiska autonomin och sköta om arbetstagarnas kompetens. EU:s styrkor måste utnyttjas mer effektivt.

EU måste dessutom bli bättre på att ge industrin en förutsägbar och stabil miljö som uppmuntrar till investeringar i ny teknik och tillväxt. Energi- och materialeffektivitet och effektivare användning av nya digitala innovationer och data är nyckelfaktorer i bygget av välfärden i Europa.

Samtidigt spelar kampen mot klimatförändringen och genomförandet av den gröna omställningen i anslutning till den en allt större roll i den europeiska industripolitiken. Den gröna omställningen är en nödvändighet och en utmaning, men också en möjlighet. Omställningen måste vara rättvis och i linje med arbetstagarnas ställning och mänskliga förhållanden.

Europaparlamentsvalet är viktigt för arbetsmarknaden och arbetstagarna i Finland. EU inleder förhandlingar om anslutningen av nya medlemsstater till Europeiska unionen. Om EU:s utvidgning genomförs, kommer den att ha betydande följder för arbetstagarna i både Finland och andra europeiska länder. Anslutningen kommer också att ha betydelse för arbetstagarna i de nya medlemsstaterna.

Dialog mellan arbetsmarknadsparterna och arbetstagarnas inflytande på arbetet är viktiga punkter i EU:s pelare för sociala rättigheter. Det är nödvändigt att betona vikten av dialog eftersom det sker stora förändringar i det europeiska arbetslivet och de ekonomiska strukturerna. Det kommer att vara särskilt viktigt med dialog vid hanteringen av framtida förändringar. Därför är det nödvändigt att främja arbetsmarknadsparternas förmåga att delta i kollektivavtalsförhandlingar och föra en kontinuerlig dialog. Det är också nödvändigt att stödja kollektivavtalssystemet och öka kollektivavtalens täckning överallt i Europeiska unionen.

Kollektivavtalssystemet, dialogen och arbetstagarinflytandet bör ha en betydande roll särskilt i de förhandlingsprocesser som gäller anslutningen av nya medlemsstater till EU.

Industrifackets budskap inför EU-valet:

Den gröna omställningen måste fortsätta och klimatmålen vidmakthållas. Samtidigt gäller det att säkerställa att den gröna omställningen genomförs på ett rättvist sätt.
EU:s reglering av statsstöd måste återgå till de regler som gällde före coronapandemin.
Införandet av ny teknik måste stödjas genom att främja FUI-verksamhet (forskning, utveckling och innovation) och genom att reformera regleringen – målnivån för FUI-investeringar måste fastställas till fyra procent av EU:s bruttonationalprodukt.
Den strategiska autonomin måste stärkas genom att avveckla beroenden som är skadliga för EU och samtidigt öka unionens kristålighet. Samtidigt måste unionen se till att den inre marknaden fungerar.
Lagstiftningen om företagsansvar bör antas och det nationella verkställandet säkerställas.
Arbetsförhållandena, anställningsvillkoren och rättsskyddet för arbetstagare som utför arbete via digitala plattformar säkerställs genom direktivet om plattformsekonomi och nationell lagstiftning. Alla som har ett arbete av en karaktär som uppfyller kriterierna för ett anställningsförhållande garanteras de rättigheter som hör till ett anställningsförhållande.
Inom arbetet för att utveckla arbetsmarknaden erkänns arbetsmarknadsparternas ställning som garanter för att arbetstagarnas rättigheter och de grundläggande fri- och rättigheterna genomförs inom EU. Arbetstagarnas rätt att förhandla kollektivt om arbetsvillkoren förstärks.
Arbetsvillkoren för arbetskraftsinvandrare förbättras och dumpning som gäller arbetskraftsinvandrare förhindras.
En förutsättning för medlemskap i EU är att kandidatländerna uppfyller EU:s miniminormer för arbetslivet. Fackförbundens ställning och arbetsmarknadssystemets två- och trepartsutveckling beaktas i förhandlingsprocesserna. Arbetsmarknadsorganisationerna ges en nyckelroll i processen för att säkerställa att kriterierna för medlemskap uppfylls. Restriktionerna för arbetstagare och fackförbund som anknyter till krigstillståndet i Ukraina avvecklas innan landets medlemskap godkänns.

En rättvis grön omställning

Det är viktigt att även under den kommande perioden fortsätta von der Leyen-kommissionens politik som gått ut på att kraftfullt främja den gröna omställningen inom EU. Europeiska unionen måste göra det möjligt för företagen att genomföra den gröna omställningen. Det kräver i synnerhet främjande av gröna investeringar och marknadsbaserade lösningar.

Det gäller att slå vakt om de klimatpolitiska målen på EU-nivå. Det är viktigt för klimatet och miljön, men också för den finländska industrins konkurrenskraft.

Produktion av ren energi och en fungerande elmarknad måste främjas för att stärka den gröna omställningens förutsättningar.

Nationella särdrag måste beaktas i beslut på EU-nivå. För Finlands del innebär detta i synnerhet att beslut som gäller utnyttjandet av skogarna även i fortsättningen ska fattas nationellt.

Det är viktigt att trygga att omställningen genomförs rättvist för att säkerställa den europeiska industrins konkurrenskraft även i framtiden. Här har utbildning en avgörande betydelse. I en tid av ständiga förändringar i kompetensbehoven är det viktigt att se till att det finns tillräckliga resurser för kompletterande utbildning och examensinriktad fortbildning för arbetstagarna och att utbildningsprocesserna är välfungerande och tillgängliga.

Arbetstagarna ska höras i berednings- och beslutsprocesserna på EU-nivå för att säkerställa en rättvis grön omställning. Dessutom ska sociala kriterier införas som villkor för EU-stöd som beviljas för genomförandet av den gröna omställningen. Dessa kriterier ska säkerställa att arbetstagarnas ställning beaktas i de företag som beviljas stöd.

Det gäller att starkt främja den gröna omställningen på EU-nivå och slå vakt om klimatmålen. Samtidigt måste omställningen genomföras på ett socialt rättvist sätt, och den får inte medföra en orimlig börda för löntagarnas utkomst och köpkraft. Det är viktigt för att främjandet av omställningen ska få ett så brett stöd som möjligt bland befolkningen och arbetstagarna i Europa.

Statsstödskonkurrensen

EU ska återgå till de regler för regleringen av statsstöd som gällde före coronapandemin. Det är av kritisk betydelse för Finland och för EU:s framtid att säkerställa att den inre marknaden är öppen och fungerande. Statsstöd som snedvrider konkurrensen styr EU i fel riktning.

Den gröna omställningens krav ska beaktas i regleringen av statsstöden, men utgångspunkten måste vara en kritisk inställning till direkta statsstöd.

Stödkriterierna ska tillgodose behovet att trygga arbetstagarnas ställning och rättigheter i de företag som beviljas stöd.

Digitalisering, dataekonomi, artificiell intelligens

Digitaliseringen i dess olika former är viktig för att industrin ska kunna förnyas. Genom att främja digitaliseringen, öka användningen av data och stödja införandet av annan ny teknik är det möjligt att skapa förutsättningar för industriföretag att bygga upp ny affärsverksamhet. Det stärker också den europeiska industrins konkurrenskraft.

Reglering ska vara EU:s ”superkraft” också i fortsättningen, men regleringen måste samtidigt göra det möjligt att skapa ny affärsverksamhet och främja allt starkare verksamhetsförutsättningar för företagen under den dubbla omställningen.

I praktiken innebär detta att EU starkt måste främja den öppna användningen av data och skapandet av en fungerande digital inre marknad. Samtidigt gäller det att säkerställa att konkurrensen är rättvis och att medborgarnas fri- och rättigheter genomförs.

Införandet av ny teknik, såsom artificiell intelligens och kvantdatorer, bör främjas genom att stödja forsknings- utvecklings- och innovationsverksamhet och skapa reglering som gör det möjligt att utveckla ny affärsverksamhet på ett hållbart och ansvarsfullt sätt.

Då införandet av artificiell intelligens och kvantdatorteknik främjas, gäller det att ta hänsyn till den nya teknikens inverkan på arbetstagarnas och medborgarnas rättsskydd samt på medlemsstaternas inre och yttre säkerhet.

Strategisk autonomi

I den förändrade säkerhetspolitiska miljön är strategisk autonomi ett välgrundat mål med tanke på EU:s framtid och industrins verksamhetsförutsättningar. Därför ska detta sätt att tänka främjas inom EU. I en värld där alla är beroende av varandra får och kan man inte koppla loss EU från de globala produktionskedjorna. Åtgärderna för strategisk autonomi ska därför inriktas på att undanröja centrala sårbarheter.

Det är viktigt för industrins och hela Europas säkerhet och försörjningsberedskap att tillgången till och funktionaliteten hos kritiska material och kritisk teknik säkerställs i unionens område under alla omständigheter.

Det är viktigt att främja den nuvarande kommissionens arbete för att stärka EU:s strategiska autonomi också under den kommande perioden. Samtidigt gäller det att se till att främjandet av strategisk autonomi inte blir en ursäkt för att främja protektionism och nationella intressen.

EU:s strävan till strategisk autonomi ska handla om att stärka unionens och dess medlemsstaters långsiktiga verksamhetsförutsättningar och kristålighet. Det tryggar också den finländska industrins långsiktiga verksamhetsförutsättningar.

FUI

Forskning och utveckling står i centrum för EU:s och dess medlemsstaters konkurrenskraft. Endast genom att satsa på kunskap och forskning, utveckling och innovation kan EU nå framgång i den globala konkurrensen på lång sikt. Därför gäller det att öka FUI-satsningarna på EU-nivå.

Mer EU-medel bör riktas till forskning och utveckling, och målnivån för investeringarna bör höjas till fyra procent av EU:s bruttonationalprodukt i stället för nuvarande tre procent.

Företagsansvar

Europaparlamentet antog lagstiftning om företagsansvar i juni 2023. Näst i tur står trepartsförhandlingar (triloger) mellan Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna. Avsikten är att lagstiftningen träder i kraft inom de närmaste 3–4 åren.

Företagen spelar en viktig betydande roll och har ett stort ansvar för att de mänskliga rättigheterna genomförs internationellt. Detta är särskilt viktigt med tanke på genomförandet av arbetstagarnas rättigheter. Främjandet av företagsansvar bidrar till ett mer rättvist konkurrensläge mellan företagen så att dumpning av arbetstagarnas rättigheter eller försummelse av miljöaspekter inte blir redskap för osund konkurrens mellan företag. Främjandet av företagsansvar minskar också exploateringen av arbetstagare och dumpningen av deras rättigheter och bidrar till ett mer likvärdigt konkurrensläge mellan medlemsstaterna.

Direktivet, i den form som antagits i parlamentet, förpliktar företagen att iaktta så kallad tillbörlig aktsamhet (due diligence). Enligt detta ska företagen i sin produktionskedja identifiera, förhindra, minska och vid behov avsluta verksamheter som har negativa följder för de mänskliga rättigheterna och miljön. Medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa en tillräcklig myndighetstillsyn och göra det möjligt för eventuellt skadelidande att kräva ersättning från företag som har försummat dessa skyldigheter.

Lagstiftningen om företagsansvar bör antas. Företagsansvaret måste styras från frivillighet mot lagstiftning som är bindande för företagen och medlemsstaterna. Det gäller att säkerställa ett adekvat och snabbt nationellt verkställande av direktivet om företagsansvar under nästa parlamentsperiod.

Plattformsekonomi

Plattformsekonomin är på frammarsch på arbetsmarknaden. År 2022 arbetade över 28 miljoner arbetstagare inom plattformsekonomin i Europeiska unionens område och enligt uppskattning kan siffran stiga till 43 miljoner arbetstagare år 2025. Plattformsarbete vinner spridning i allt fler områden. Inom Industrifackets avtalsbranscher gäller detta till exempel distributionsbranschen.

För arbetstagarna är anställningsförhållandets oklara karaktär kärnproblemet med plattformsekonomin. Är arbetstagaren en självständig yrkesutövare eller i realiteten anställd? Europeiska kommissionen har uppskattat att upp till drygt fem miljoner arbetstagares yrkesstatus har definierats fel.

Plattformar klassificerar nästan alltid arbetstagare som självständiga yrkesutövare. I Europa innebär detta i de flesta fall att dessa arbetstagare blir utan det arbetarskydd, de kollektivavtalsförhandlingar eller den sociala trygghet som hör till ett anställningsförhållande.

År 2021 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till direktiv för att förbättra arbetsförhållandena inom arbete via digitala plattformar. Just nu pågår trepartsförhandlingar mellan kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna om direktivet.

Rättsskyddet, arbetsförhållandena och arbetsvillkoren för arbetstagare som utför arbete via digitala plattformar måste tryggas genom ett direktiv och nationell lagstiftning som förhindrar att anställningsförhållanden definieras på ett felaktigt sätt. Alla som arbetar i ett faktiskt anställningsförhållande ska garanteras ett anställningsförhållande och skyddet av ett kollektivavtal. Det gäller att säkerställa att direktivet om plattformsarbete färdigställs, antas och verkställs nationellt.

Förändringarna på arbetsmarknaden

En av EU:s grundläggande principer är att konkurrensen på den inre marknaden inte får bygga på dumpning av arbetstagarnas rättigheter. Därför har unionen bestämt miniminivåer för arbetsvillkoren. Unionen har även antagit lagstiftning som förbättrar arbetstagarnas rättigheter och ställning under de senaste åren. Behovet av detta arbete ökar i takt med förändringarna på arbetsmarknaden. De organiserade arbetsmarknadsparternas betydelse när det gäller att garantera arbetstagarnas rättigheter och utveckla den inre marknaden erkänns som utgångspunkt i EU-fördragen.

Det är viktigt att betona kollektivavtalsparternas autonomi, dialog och åtgärder för att stärka fackföreningarnas roll under parlamentets femåriga mandatperiod som inleds 2024. Det är också viktigt att erkänna arbetsmarknadsparternas roll och betydelse både för utvecklingen av den inre marknaden och för genomförandet av de grundläggande fri- och rättigheterna i unionen. På grund av de aktuella strävandena för att minska arbetsmarknadsparternas betydelse i Finland är det ännu viktigare att betona arbetsmarknadsparternas roll på EU-nivå.

Arbetskraftens rörlighet och ökad arbetskraftsinvandring förknippas med social dumpning. Social dumpning går ut på ett antal avsiktliga, orättvisa förfaranden som möjliggör osund konkurrens på bekostnad av arbetstagarnas rättigheter. De har ekonomiska, sociala och skattemässiga konsekvenser. Förfaranden som svartarbete och skenbar självständig yrkesutövning snedvrider konkurrensen mellan företag och skadar företag som verkar på ett ansvarsfullt sätt. Hårdast drabbar det alla arbetstagare, både arbetskraftsinvandrare och andra arbetstagare i det aktuella landet. Social dumpning försämrar alla arbetstagares rättigheter och arbetsvillkor.

Det är viktigt för en fungerande inre marknad att EU minskar exploateringen av arbetstagare och den sociala dumpningen och ser till att den fria rörligheten för arbetskraft inte missbrukas för att trampa på arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor.

Arbetsmarknadsparternas betydelse för arbetstagarnas rättigheter och utövandet av de grundläggande fri- och rättigheterna inom EU måste erkännas. Dialogen mellan arbetsmarknadsparterna och deras roll i utvecklingen av arbetsmarknaden måste breddas. Arbetstagarnas rätt att förhandla kollektivt om arbetsvillkoren stärks och kollektivavtalens täckning utökas överallt i EU:s område. Rättvisa arbetsvillkor för arbetskraftsinvandrare måste säkerställas och social dumpning förhindras.

EU:s utvidgning

I december 2023 beslutade Europeiska unionen att inleda anslutningsförhandlingar med Ukraina och Moldavien. Under anslutningsförhandlingarna förbereder sig kandidatlandet på att börja tillämpa EU:s lagar och standarder. Andra möjliga framtida medlemsstater som är aktuella just nu är Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien samt Bosnien och Hercegovina.

Att EU inleder anslutningsförhandlingar med nya länder innebär att EU:s utvidgning kommer att lyftas fram som en av de viktigaste frågorna också under den nästa parlamentsperioden. Anslutningen av nya medlemsstater innebär stora förändringar även på den europeiska arbetsmarknaden.

När anslutningsförhandlingarna går framåt är det viktigt att uppmärksamma och slå vakt om kravet att medlemsstaterna uppfyller anslutningskriterierna särskilt i fråga om fackförbundens ställning och arbetstagarnas rättigheter. Innan kandidatländerna blir medlemmar måste de uppfylla de miniminormer för arbetslivet som fastställs i EU:s lagstiftning. Arbetsmarknadsorganisationerna i Europeiska unionens nuvarande medlemsstater och i kandidatländerna spelar en viktig roll i denna process.

Det gäller att fästa uppmärksamhet vid arbetstagarnas rättigheter och fackförbundens verksamhetsförutsättningar särskilt i fråga om Ukraina. Arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor försämrades i Ukraina till följd av Rysslands anfallskrig, som började år 2022. Kollektivavtalen avskaffades för en betydande del av löntagarna. Dessutom har den ukrainska regeringen arbetat för en begränsning av arbetstagarnas strejkrätt. Europeiska kommissionen har uppmärksammat denna fråga som en del av bedömningen av Ukrainas uppfyllande av anslutningskriterierna. Kommissionen förutsätter att Ukraina utvecklar sin arbetslagstiftning och sitt två- och trepartsbaserade arbetsmarknadssystem. Detta innebär också att fackförbundens roll måste stärkas.

Inga kompromisser som gäller EU:s minimikriterier för arbetslivet får godkännas då nya medlemsstater antas. Arbetsmarknadsorganisationerna ska ha en väsentlig roll i processen när uppfyllandet av dessa kriterier bedöms och verifieras.

Det är viktigt att fästa uppmärksamhet vid arbetsmarknadssystemets tre- och tvåpartsutveckling samt vid fackförbundens ställning och faktiska verksamhetsförutsättningar både i kandidatländernas anslutningsprocess och efter att nya medlemsstater anslutits till unionen.

De restriktioner gällande arbetstagare och fackförbund som anknyter till krigstillståndet i Ukraina måste avvecklas innan Ukrainas medlemskap kan godkännas.