Jarkko Eloranta: ”Vi har burrat upp oss och går framåt tillsammans”

Den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen blir just nu allt starkare, skriver Finlands fackföreningars centralorganisation FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Många kollektivavtal inom FFC:s branscher löper ut i början av vintern. Det är hårda tider – speciellt för löntagarna – men lyckligtvis finns det utrymme för lönehöjningar. Företagens ekonomi är i gott skick. Den ansvarstagande finländska fackföreningsrörelsen begär inte heller några oskäliga lönehöjningar, utan kräver att medlemmarna ska få en rättvis andel av företagens vinster, så att de klarar av sina räkningar och utgifter.

Men även om den ena avtalsperioden efter den andra löper ut, så uppstår inga nya avtal. Varför står förhandlingarna stilla och avtalen hopar sig?

Under de senaste tre avtalsrörelserna har arbetsgivarna samordnat sina egna förhandlingar mycket kraftigt, även om de samtidigt har ropat efter branschspecifika uppgörelser. Det ena avtalet efter det andra har tryckts upp i enlighet med den uppgörelse som parterna inom teknologiindustrin har nått. Det har alltså inte ens varit tal om några branschspecifika drag, utan en likadan uppgörelse har med kraft och tvång drivits igenom i varje bransch.

Den senaste tiden har vi också i andra sammanhang ofta fått höra att varje kraft alltid ger upphov till en motkraft. Den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen har fått nog och därför har vi bildat en motkraft till arbetsgivarnas samordning.

När de övriga arbetsgivarförbunden inom näringslivet vägrar förhandla eller inte på allvar försöker nå uppgörelser innan parterna inom teknologiindustrin har nått ett avtal, gör vi klokast i att försöka få till stånd bra ett avtal med hjälp av grupptryck. Den enes seger är i det här fallet porten till rättvisa anställningsvillkor också för andra löntagare.

#Löneförbund

Den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen blir just nu allt starkare.

Vårt #löneförbund uppstod när förbundsfamiljen inom FFC i december enhälligt beslöt att stärka den gemensamma fronten i kollektivavtalsförhandlingarna på förbundsnivå, både när det gäller nivån på lönehöjningarna och eventuella organisatonsmässiga åtgärder – alltså med andra ord stridsåtgärder.

På fältet finns ett starkt stöd för det här. FFC:s representantskap, som består av medlemmar från de olika fackförbunden inom FFC, har nämligen ofta efterlyst att förbunden ska samarbeta och stå enade.

FFC-anslutna fackföreningsrörelsen blir just nu allt starkare. Enligt tidningen Helsingin Sanomat har vi burrat upp vårt grepp mot arbetsgivarna. Det var välformulerat!

Under årens lopp har vi samlat på oss stor erfarenhet av hur vi genom samarbete kan uppnå det bästa resultatet. På fältet har det funnits en stark vilja och ambition att vi tillsammans ska bevaka våra intressen, för att skapa en motvikt till arbetsgivarnas strävanden. Nu är det läge att göra det.

Det handlar om att samarbeta inom hela fackföreningsrörelsen, såväl på arbetsplatsnivå som på förbunds- och centralorganisationsnivå. Vi låter oss inte kontrolleras av arbetsgivarna, för löntagarna har alltid en kompis som är beredd att ställa upp som stöd. Ensam kan man be om något, men tillsammans kan vi kräva det!

Jarkko Eloranta, FFC, ordförande 

#Löneförbund är det gemensamma tecknet för de FFC-anslutna fackförbunden, som visar att deras medlemmar står bakom vårt gemensamma mål. Förbunden som deltar är Industrifacket, Bil- och transportfacket AKT, Byggnadsförbundet, Elektrikerförbundet, Finlands musikers förbund, JHL, Servicefacket PAM, Pappersförbundet, Post- och logistikfacket PAU, järnvägsarbetarnas fackförbund RAU, Livsmedelsarbetareförbundet SEL och Teme.