Vice ordförande Turja Lehtonen: Regeringen signalerar vad de anser om arbetstagarnas rätt att organisera sig

Industrifackets vice ordförande Turja Lehtonen gick i sitt tal på förbundets fullmäktigemöte i Helsingfors hårt åt regeringen Orpos planer på att slopa skatteavdraget för fackavgifter. Nedan ett utdrag från talet:

Att avskaffa avdragsrätten för fackföreningsavgiften är inte bara ett ekonomisk-politiskt beslut. Det är en symbolisk gest som signalerar vad regeringen anser om fackföreningar och om arbetstagarnas rätt att organisera sig.

Det är – eller skulle vara – ett slag mot alla fackförbund, oavsett bransch, utbildning eller bakgrund. Det försvårar och försvagar organiseringen, försvagar fackföreningarnas kapacitet och därigenom hela arbetsmarknadsmodellen.

Det har frågats varför avdragsrätten ska bevaras och varför den finns? Jag svarar så här:

För det första: detta system skapar stabilitet. Det producerar avtal som leder till förutsägbarhet, rättvisa och arbetsfred. Det upprätthåller arbetstagarnas köpkraft. Stabilitet och arbetsfred gynnar hela nationalekonomin och är en förutsättning för tillväxt. Varför skulle vi inte vilja upprätthålla detta?

Utan detta system och kollektivavtalen skulle arbetstagarna vara utlämnade till minimilagstiftning och till exempel inte få allmänna löneökningar som förhandlats fram av facken. Är det en sådan modell man vill införa i Finland? Inte jag i alla fall!

Jag anser att det är motiverat och klokt att staten genom skatteavdrag deltar i att stödja och upprätthålla den arbetsmarknadsordning som bygger på organisering och kollektivavtal. Staten är ju de som gynnas mest av detta system – tillsammans med arbetstagarna.

Allmänbindande kollektivavtal är en av de bästa innovationerna i det finländska arbetslivet. De är betydligt mer flexibla än lagstiftning, tar hänsyn till branschspecifika skillnader och bygger broar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Och viktigast av allt – de bygger förtroende.

Men förtroende är inte en enkelriktad gata. Om regeringen river sönder systemet, kan vi inte vara den part som ensamt håller förhandlingsbordet uppe.

Vi måste vara beredda att omvärdera vad det tredje avtalsåret innebär – om motparten förstör allt som avtalsverksamheten bygger på.

Den tidigare arbetsministern Arto Satonen har lovat att en eventuell slopad avdragsrätt också ska gälla näringslivets organisationer. Finansminister Riikka Purra har sagt att utgångspunkten är att avdragsrätten tas bort ”symmetriskt” för både arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. För att vara helt ärligt – jag betvivlar detta!

Jag måste dessutom säga högt något som säkert är självklart för alla som är här: arbetstagare har aldrig blandat sig i arbetsgivarnas organisering!

Från näringslivet och den politiska högern har det på senare tid ofta hörts uttalanden som syftar till att försvaga arbetstagarnas organisering. Och nu fortsätter regeringen på den här linjen med sina verkliga politiska beslut.

Och när fackföreningsrörelsen uttrycker oro över hur det ska gå med avtalssamhället, förhandlingskulturen och kollektivavtalssystemet, då hånas det från regeringen.

Inom regeringen har man tappat förståelsen för vad som är väsentligt och vad som är oväsentligt. Vad som är små frågor och vad som är stora frågor. Det här handlar inte främst om fackets tjänster Det handlar om en arbetsmarknadsordning som bygger på kollektivavtal, förhandlingar och överenskommelser.

Om detta inte längre är önskvärt – då har något verkligen förändrats i Finland. Och den förändringen är oroande!