KA-berättelser från ett levande Finland

Över 200 000 skäl att bli medlem

Känner du redan till Jaanas, Jaris, Justines, Emilias, Elinas, Manus, Aleksis och Väinös berättelser? De har alla goda skäl att vara en del av facket och det kostar bara en procent av din lön. Det finns styrka i att göra saker tillsammans, för vi är redan cirka 200 000 personer.

Läs berättelserna så vet du varför. Gå med redan idag.

Aleksi Mastosalo: ”Det viktigaste är att hålla sig till KA”

För Aleksi Mastosalo, bilreparatör, är medlemskapet i Industrifacket en självklarhet. Som huvudförtroendeman har medlemskap i facket lagt i en högre växel.

Aleksi är 24 år gammal och kommer från Esbo, och efter grundskolan avlade han grundexamen inom bilbranschen i Omnia i Esbo. Den unge mannen skulle ha föredragit att arbeta som mekaniker, men när skolan hänvisade till karosseriverkstaden visade sig lösningen vara den rätta i slutändan.

– Jag har inte ångrat ett ögonblick. Jag började arbeta på InCar Oy i Stensvik så snart jag tog examen 2016, och idag arbetar jag på samma företags verksamhetsställe i Esboviken. Jag är jättenöjd, berättar Aleksi.

”Facket står upp för alla”

Aleksi anslöt sig till Metallarbetarförbundet redan under studietiden 2014. Senare blev facket Industrifacket. Aleksi tror att det gick till så att medlemskapet presenterades i skolan och att han efter det anslöt sig.

– Det var tydligt från början att det som arbetstagare är värt att vara med i ett fackförbund, eftersom det är svårt för en enskild arbetstagare att främja sina egna intressen och hålla fast vid sina rättigheter. I stället för att vara ensam finns facket alltid där för mig. Facket står upp för alla.

– Det här är det viktigaste, och det är också det jag säger till alla som huvudförtroendeman på min arbetsplats. Jag representerar nu 94 anställda, varav ett 30-tal är medlemmar i facket. Tydligen har bilbranschen traditionellt varit ganska fredlig, så vikten av att tillhöra ett fackförbund kanske inte har internaliserats helt.

”Kollektivavtal är häftiga”

Medlemskap i Industrifacket innebär bättre arbetsvillkor och ett stabilare arbetsliv för Aleksi.

– Kollektivavtal är häftiga. De hjälper oss att trygga arbetsvillkoren och rättigheterna för alla och hämtar jämställdhet in i arbetslivet. Om alla var tvungna att själva förhandla om sina intressen och rättigheter, skulle eventuellt bara de som vet hur man förhandlar kunna klara sig. Med fackets kraft får även de tystaste bra arbetsvillkor och möjlighet att göra skillnad.

– Personligen tror jag att den största nyttan med facket kommer fram senast när problem uppstår. Och det är också ett faktum med tanke på anslutningen att Industrifacket har goda förmåner som stöd för medlemskapet.

”En förtroendeman är en arbetsförmån”

Aleksi blev huvudförtroendeman när han blev ombedd och valdes i december 2020.

– En förtroendeman är faktiskt en fördel på en arbetsplats i alla arbetsrelaterade frågor. Jag tror att många tycker att det är lättare att prata med en förtroendeman än direkt med arbetsgivaren. Det är ju en helt annan sak om arbetsgivaren ger en order och förtroendemannen ber om något, säger Aleksi.

– Jag anser att min roll är att främja arbetstagarnas intressen. Man måste dock komma ihåg att företagets bästa också ligger i arbetstagarens intresse. Jag hoppas att jag som förtroendeman kan hjälpa de olika parterna som informationsförmedlare, neutral medlare och förhandlare.

”KA påverkar våra liv”

Aleksis tid i facket har aktiverats av hans uppgifter som förtroendeman.

– Jag har övervägt att kandidera till fackavdelningens styrelse och/eller fokusera på ungdomsverksamhet. Jag följer aktivt KA-förhandlingarna, eftersom de påverkar allas liv. På grund av arbetsvillkoren och arbetstagarnas rättigheter är det viktigt att hålla sig till KA.

– Jag har läst avtalstexten inom bil- och maskinbranschen så mycket att jag börjar behärska den. Som en liten sak har jag till exempel på en arbetstagares begäran säkerställt att 50-årsfödelsedagar är en avlönad ledig dag enligt KA, skrattar Aleksi.

Justine Bitka: ”Utan facket och KA skulle vi inte ha det bra”

Snickeriartesanen Justine Bitka uppskattar kollektivavtalet, eftersom många saker skulle vara mycket sämre utan det. För ett bättre arbetsliv vill huvudförtroendemannen också ”Föra Det Vidare”.

Justine, 27, bor i Juva och kommer från Serene i Lettland. Justine, som gjort sig hemmastadd i Finland efter grundskolan, lärde sig först hos en livsmedelstillverkare och jobbade på ett mejeri, men när arbetet tog slut började Justine studera till snickeriartesan i Sankt Michel.

– Via skolan hittade jag en arbetsplats som motsvarade min utbildning på en snickerifabrik som specialiserade i att tillverka specialmöbler på Sisuwood Oy i Juva. De gillade mig och jag fick fast anställning. Jag har arbetat som verkstadsmekaniker och är nu monteringsansvarig, säger Justine.

– Jag gillar mitt jobb. Jag får arbeta med händerna. Det är också trevligt att ha ett hem nära arbetsplatsen.

”Med i Industrifacket? Varför inte!”

Industrifacket blev en del av Justines liv 2015, när huvudförtroendemannen på arbetsplatsen sökte nya medlemmar.

– Det blev tal med den dåvarande huvudförtroendemannen om jag skulle vara intresserad av att ansluta mig till facket, när jag nu hade fast anställning. Jag tänkte genast att varför inte.

– Jag tycker att det är bra att få med fler unga i fackets verksamhet, för en mer erfaren generation går i pension. Själv aktiverade jag mig i föreningslivet så mycket att jag nominerade mig själv till huvudförtroendeman 2018 när valen var på kommande. Jag blev vald, och nu kör vi, berättar Justine.

– Som huvudförtroendeman tar jag hand om arbetstagarnas intressen. De kanske inte alltid är kända och det pratas inte ens mycket om dem. Allt har inte alltid hanterats rättvist, så i min roll tänkte jag såväl som kollega, medlare och som förhandlare, vad som kunde vara bättre på vår arbetsplats. Det kan vara stora saker eller små saker. Jag har deltagit i fackets utbildningar och lärt mig mycket.

”Arbetslivet förbättras i små steg”

I och med sina erfarenheter från arbetslivet upplever Justine att livet skulle vara konstigt utan kollektivavtal. Gemensamma överenskommelser är en livlina för ett bra arbetsliv.

– Arbetslivet förbättras i små steg när det gäller att ta hand om arbetstagarnas intressen och rättigheter. Som huvudförtroendeman försöker jag svara på de frågor som lyfts fram och delta i utredningen och utvecklingen av ärenden tillsammans med arbetsgivaren som företrädare för arbetstagarna. Och om det är något jag inte vet kan jag när som helst be om hjälp hos distriktsbyrån. Facket representerar ett starkt förtroende för arbete för det gemensamma bästa.

– Jag vill hjälpa andra alltid när jag kan. Det känns bra. På grund av coronaviruset har jag ännu inte kunnat vara så aktivt verksam som jag skulle vilja, delta i evenemang och träffa människor, men den tiden kommer ännu.

”Med hjälp av facket är vi inte ensamma”

Om det inte vore för facket är Justine säker på att många saker skulle vara mycket sämre.

– Utan facket och KA skulle vi inte ha det bra Om vi var ensamma skulle vi vara på tunn is. Genom facket är sakerna definitivt bättre. Det är där vi får trygghet och kollektiv styrka. Facket är en betydande hjälp för alla, eftersom vi inte är ensamma genom facket. Arbetsgivarens bästa måste också återspeglas i arbetstagarnas bästa.

Mitt i arbetet och mitt i arbetsdagen vill Justine lyfta fram en fråga som varje arbetstagare kan vara tacksam för idag:

– Det är jättebra att arbetet fortsätter och framtiden också ser bra ut.

Vad är ditt KA-ord?

– Mitt KA-ord skulle kunna bestå av orden För Det Vidare, dvs. som huvudförtroendeman för jag hjälp, stöd och insikt vidare, så att ingen behöver starta från noll. Ju bättre vi har det, desto bättre arbetsliv bygger vi.

Väinö Achrén: ”Tänk på vad livet skulle vara utan KA”

Packare-montöroperatör Väinö Achrén litar på fackförbundets kollektiva styrka och samarbete. Industrifacket har gett trygghet och stabilitet i livet samt utbildning och kollegor.

Väinö, 30, som jobbar på Orion Abp:s läkemedelsfabrik i Salo studerade till merkonom i Loimaa efter grundskolan och avlade grundexamen för mejerist inom livsmedelsbranschen i Tavastehus.

– Jag ville inte till gymnasiet då. Jag var inte speciellt intresserad av att läsa och jag skulle inte ha klarat mig, säger Väinö.

Ett år tillbringade den unge mannen i armén i Säkylä. Sedan dess har han fått arbetslivserfarenhet även som taxichaufför.

– När platser öppnades på Orions fabrik i Salo 2013, sökte hundratals ex-Nokiaanställda dit. Jag skickade min egen ansökan och blev vald. Först lärde vi oss jobbet på Åbofabriken, men när en fabrik öppnades i Salo i mars 2014, övergick vi dit. Jag har tillbringat ungefär åtta år som packare-montöroperatör, berättar Väinö.

”Facket ger kollektiv styrka och grupptryck”

Väinö gick med i fackförbundet hösten 2013. Före Industrifacket hade han redan tillhört MVL och TEAM, så fackföreningslivet var något bekant.

– Jag har alltid gått med på egen hand, men gnistan kom hemifrån. Mamma har varit ordförande för den fackavdelning som är underställd Tehy, och på det sättet har fackföreningsärenden och olika begrepp, såsom allmänt bindande, inkomstrelaterad dagpenning, semesterpenning och till exempel pekkasdagar, blivit bekanta.

– För mig representerar facket kollektiv styrka och grupptryck mot beslutsfattarna. Som medlemmar i facket är vi starkare. Kollektivavtal kräver samarbete med en grupp, eftersom få personer har kompetens att komma överens om frågor som rör arbetsvillkor på egen hand.

”Utan facket skulle inte alla höras”

Förutom trygghet har Industrifacket gett Väinö mycket annat, såsom goda utbildningar och möjligheten att lära känna kollegor. Väinö har bl.a. avlagt sekreterarkursen och deltagit i ungdomsverksamhet.

– Utbildningar är viktiga för att hålla sig på kartan om världssituationen och kunna uppdatera sitt kunnande. Facket kan hjälpa till även när ens egen huvudförtroendeman inte kan ge ett svar, säger Väinö.

Som medlem i Industrifacket har Väinö velat föra förbundsärendet vidare till läroanstalter, såsom Pemar skogsskola och Salo yrkesskola. Samarbetet mellan läroanstalterna är också en viktig rekryteringskanal för nya medlemmar.

– Jag har till exempel sagt till studerande att facket är den enda organisationen som förhandlar deras kollektivavtal. Utan KA skulle många saker vara annorlunda redan med tanke på lönen: det finns ingen minimilön i Finland, utan i lagen tror jag att det talas om s.k. rimlig ersättning.

– KA är viktigt. Det kan hända att vi utan det skulle arbeta 12 timmar om dagen sju dagar i veckan med en timlön på fem euro. Före facken såg livet ut så. Utan facket skulle inte alla arbetstagare bli hörda och vi skulle inte ha pekkasdagar eller lön för sjuktid. Dessa saker är inte självklarheter.

”Tänk på vad livet skulle vara utan KA!”

Väinö är sekreterare för Salon Teollisuustyöntekijät för andra året. I det senaste valet valdes han till den första vice arbetarskyddsfullmäktige.

– Fackets verksamhet motiverar mig för att jag kan påverka saker. Jag kan till exempel påverka vilka evenemang eller utbildningar fackorganisationen anordnar. När folk går i pension behöver man en yngre generation som ansluter sig till oss, så jag vill göra min del. Själv växte jag upp på en gård där jag lärde mig av mina föräldrar att pengar inte växer på träd.

– Det kan vara svårt att självständigt komma överens om alla de frågor som avtalas gemensamt i kollektivavtal. Lokala avtal kan innebära sämre lön och svagare förmåner och rättigheter. Det är värt att allvarligt överväga vad arbetslivet skulle vara utan KA, säger Väinö. Väinö finner det utmanande med lokala avtal i stället för ett riksomfattande, allmänt bindande kollektivavtal.

Elina Kinnunen & Jari Lahtinen: ”KA ger stöd, trygghet och framtid”

För Elina Kinnunen och Jari Lahtinen har fackförbundet alltid varit en naturlig del av arbetslivet, en viktig bas, en fristad och en resurs. KA ger säkerhet, stabilitet och kontinuitet till livet.

Produktionsarbetaren Elina Kinnunen och montören Jari Lahtinen arbetar som kollegor på Harvia Oyj:s Muuramefabrik på båda sidor om samma skärm. Elina samlar ihop många sorters bastuprodukter på godssidan och Jari monterar bastuns hjärta, dvs. kaminer, från början fram till förpackningen.

Elina anslöt dig för första gången till ett fackförbund under sina närvårdarstudier och övergick efter att ha börjat arbeta på en plywoodfabrik till träbranschens förbund som senare blev en del av Industrifacket.

– Som 19-åring tänkte man inte mycket på att ansluta sig till ett fackförbund, utan fyllde i pappren som alla andra och så var man med, skrattar Elina.

Jari gick med i facket på sin första arbetsdag. Att gå med var ganska självklart och modellen att tillhöra ett fackförbund kom hemifrån.

– På grund av kassan anslöt jag mig till att börja med, när jag inte riktigt förstod fackets övriga uppgifter ännu, säger Jari.

Facket är verkligen betydelsefullt

Före Harvia hade Elina arbetat på plywoodfabriken i Säynätsalo och avlagt yrkesexamen inom skivbranschen med läroavtal. Elina har också utbildat sig till närvårdare och arbetat på ett daghem i en tid.

– Industrifacket är min grej. När jag började på Harvia i mars 2021 kände jag att jag hade kommit hem. Jag känner att jag är på rätt bransch och jag gillar mitt jobb mycket. Det är varierande och mångsidigt: ibland får man umgås med andra, ibland arbetar man ensam, berättar Elina.

Jari, som arbetar på andra sidan skärmen, har arbetat på Harvia i sju år. Han har tidigare arbetslivserfarenhet från byggarbete och tillverkning av huselement och mekaniska tätningar. Han har också grundexamen inom informationsteknologi och yrkesexamen för verkstadsmekaniker inom metallbranschen.

– Många års arbetsliv har visat betydelsen av att tillhöra facket. Om man inte tänkte på det när man var ung förstår man det bättre nu, konstaterar Jari.

Det är viktigt att höra till facket

Att tillhöra facket innebär stöd, trygghet och framtid för Jari och Elina.

– En viktig anledning till att tillhöra ett fackförbund är att förbereda sig för arbetslöshet. Som medlem i facket får jag inkomstrelaterad dagpenning. Facket ger trygghet om det blir bakslag i arbetslivet. När det kommer till kritan kan jag lita på att facket stöder oss, funderar Elina.

Jari håller med.

– Tack vare det allmänt bindande kollektivavtalet vet jag vad jag har rätt till och vad jag kan kräva samt vad arbetsgivaren kan kräva av mig. När man känner till sina rättigheter och tillhör facket är spelreglerna rättvisa för alla parter, såväl från arbetstagarens som arbetsgivarens perspektiv.

Ett av Jaris första minnen från facket handlar om den tid då han arbetade på husfabriken.

– Fackets kassa hade en stor betydelse, eftersom man endast arbetade så länge som hus byggdes och däremellan var man arbetslös. Utan fackets arbetslöshetsersättning skulle jag ha fått mindre än 20 euro per dag, men via facket fick jag 60–70 euro. För en ung man var det en stor grej, säger Jari.

Förmåner är inte självklarheter

De kollektivavtal som Industrifacket förhandlat ger Jari och Elina bättre arbetsvillkor och stabilitet i arbetslivet.

– Ju fler som hör till facket, desto starkare är vi i förhandlingarna. Facket innebär kollektiv styrka och trygghet samt gemensamma regler och viktiga uppnådda förmåner, såsom arbetslöshetsskydd och rättsskydd, betonar Jari.

– Om det inte fanns något fack som kunde komma överens om arbetstagarnas förmåner, hur permanenta skulle lokalt överenskomna förmåner vara och hur skulle man hålla fast vid det överenskomna? Allt kunde vara ganska annorlunda. Hur skulle det vara med semester, semesterpenning, skifttillägg och lön för sjuktid? KA innebär för mig att frågor som gäller arbetslivet har överenskommits och ska efterlevas såväl av arbetsgivaren som arbetstagaren, funderar Elina.

– Facket har förhandlat många saker för oss som kan anses vara självklarheter trots att de inte är det. Det är fint att vi till exempel har pekkasdagar och tydliga arbetsskift som gör det möjligt att planera livet även på längre sikt, tillägger Jari.

Ett liv utan facket?

– Det kan jag inte svara på, för det är inte ett alternativ för mig. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan facket. Även om användningen av kollektiv styrka inte har behövts eller märks, är det viktigt att veta att den finns där det förhandlas. Jag har förtroende för KA:s framtid – det är ju det viktigaste, svarar Jari.

Elina och Jari uppskattar också de andra förmånerna som facket medför.

– Jag hör gärna till ett fackförbund där alla arbetskamrater också är. Det är trevligt att delta i gemensamma utflykter och resor. Det är också fint att man alltid kan vända sig till facket när man behöver hjälp och att man alltid kan nå någon på facket per telefon. Som medlem är jag så nöjd jag kan vara, säger Elina.

– Industrifacket erbjuder många goda förmåner, såsom försäkringar eller till exempel fritidsstugor som kan hyras förmånligt. Resor, vårutflykter, teaterresor, familjedagar och isfisketävlingar som fackavdelningen ordnar är viktiga. Som medlem i Muurame fackavdelning kan jag även själv ordna resor, evenemang och utbildningar samt rekrytera nya medlemmar, listar Jari.

Emilia Lahdenperä: ”Medlemskap i Industrifacket ger trygghet”

Plåtslagare-svetsare Emilia Lahdenperä upplever att medlemskap i Industrifacket är en positiv självklarhet. Utan facket skulle en liten människa enligt Emilia ha det svårt.

Emilia, 26, bor i Torneå och inledde sina grundstudier i maskin- och produktionsteknik 2017. När hon fick fast anställning under sitt andra studieår fortsatte Emilia sina studier med ett läroavtal och utexaminerades 2018.

– Studierna gick ganska fort, ler Emilia.

– Jag funderade länge på vad jag ville göra när jag blev stor. Av någon anledning var jag alltid intresserad av svetsning, så jag tänkte att jag skulle pröva det. Det var ett stort steg in i det okända, men jag har inte ångrat mitt val.

”Researbete passar mig bra”

Enligt Emilia är svetsningens dragningskraft svår att förklara, men ”det är bara något med det”.

– Svetsning är lugnande. I mitt arbete är jag i min egen värld med mask på – utan att se eller höra resten av världen. Det är fridfullt arbete, funderar Emilia.

Emilia övergick till sin andra och nuvarande arbetsplats, Kosken Asennus Oy, år 2020. Idag omfattar arbetet bland annat monteringssvetsning, men även enhetsinstallation.

– Jag gillar researbete och den här arbetsplatsen möjliggör det. Vi har ingen fast arbetsstation, utan vi reser mellan olika orter beroende på hur mycket arbete det finns på olika fabriker. Ibland jobbar man mer, ibland mindre. Det passar mig bra.

”Man blir aldrig lämnad ensam i facket”

Emilia erkänner att hon är en lycklig nordfinländare. Det är bra att bo och leva i Torneå med dottern, syskonen och den övriga familjen. Emilia, vars hobby är hästar och ridning, älskar lugnet i norden och närheten till naturen.

– Det finns gott om skog och åker här.

Emilia gick med i Industrifacket under sitt första studieår. Anslutningen var så att säga en positiv självklarhet, vilket har visat sig vara nyttigt senare.

– Under coronatiden hade jag haft problem utan facket och inkomstrelaterad dagpenning, eftersom arbetet då och då minskade. Det var ingen panik när jag visste att jag inte skulle lämnas tomhänt. Medlemskap i Industrifacket ger trygghet. Man kan alltid ringa facket om man behöver hjälp och man lämnas aldrig ensam, betonar Emilia.

”Kollektivavtalet har allt”

Om det ger trygghet och säkerhet att tillhöra ett fackförbund, ger det stress och osäkerhet att inte göra det.

– Allt kostar, även om man inte skulle arbeta. När man hör till facket fortsätter livet och man kan även betala sina räkningar, säger Emilia.

Emilia, som arbetar inom teknologibranschens avtalsområde, följer regelbundet nyheter och kollektivförhandlingar samt innehållet på Industrifackets webbplats.

– KA betyder mycket, eftersom det har allt. Utan kollektivavtal och fackets makt skulle en liten människa ha det ganska svårt. Arbetsvillkoren har åstadkommits med hårda förhandlingar, så man måste arbeta för dem. När jag är med i facket upplever jag att jag är en del av en större grupp som ger kraft i förhandlingarna.

Mansoor ”Manu” Hashimi: ”Självklart ska du med i Industrifacket!”

Mansoor ”Manu” Hashimi, som arbetar som linjeövervakare och packare, sa genast ”ja” till Industrifacket när saken kom på tal på arbetsplatsen.

Mansoor, 32, kommer från Afghanistan och bor för närvarande i Tammerfors. Han anlände som kvotflykting till Finland med sin mamma, pappa, två bröder och lillasyster i februari 2003. De första minnena har att göra med saker som han aldrig hade sett eller upplevt: Nokia hade snödrivor och 20 minusgrader.

– Genom skolan, våren och fotboll började jag lära känna samhället, språket och människorna. Efter ett års studier i finska ingick också engelska och svenska studier i schemat på sjunde klassen, vilket var ganska utmanande, minns Manu.

Från högstadiet övergick Manu till gymnasiet. År 2008 blev han finsk medborgare och 2011 var det dags för armén. Manu anslöt sig till Industrifacket strax efter att ha börjat arbeta på Purso Oy, som utvecklar och tillverkar aluminiumprodukter och -system.

– Huvudförtroendemannen kom och berättade om fackets verksamhet, så jag tänkte att så klart ska jag ansluta mig. Att vara med i facket ger stöd och trygghet ifall jag någon dag blir arbetslös, funderar Manu.

”Redan tio års arbetsliv”

När Manu kom till Purso via ett hyresföretag funderade han på att jobba ett tag medan han funderade på sin vidareutbildning. När han fick fast anställning bestämde sig Manu för att arbeta så länge tills han visste vad han ville ha av framtiden.

– Nu har det gått tio år och jag funderar på att börja studera inom ett par år. Jag har alltså trivts bra, ler Manu.

Manu arbetade i cirka åtta åt på packeriet i tre skift. När treskiftsarbetet gradvis började tynga honom frågade Manu sin chef om han kunde övergå till antingen dagskift eller tvåskiftsarbete. För närvarande arbetar Manu som linjeövervakare och packare.

– I tvåskiftsarbete är det lättare att ordna livet utanför arbetet med min partner. Jag försöker ta hand om mig själv, jag spelar fortfarande fotboll, gymmar och joggar.

”Jag litar på att facket för min talan”

– Facket ser till att arbetstagarna har det bra på arbetsplatsen. Jag själv skulle inte ha tid eller kompetens att fokusera på sådana saker. Det är fint att människorna i facket faktiskt har gjort ett stort jobb för oss och kommit överens om de frågor som man håller fast vid.

Manu säger att han följer med kollektivavtalsförhandlingarna i viss utsträckning.

– Det bästa är dock att jag vet att facket sköter, utvecklar och förhandlar på arbetstagarnas vägnar på det bästa möjliga sättet. När jag har fackets stöd kan jag själv fokusera på mitt arbete och övriga liv.

– Jag tycker att ett bra KA är lika bra för båda parterna – både för arbetstagaren och arbetsgivaren. Man kan inte alltid begära mer till bara en part. Jag kan vara nöjd med KA, eftersom jag litar på att facket arbetar för arbetstagarnas bästa.

”Finland är ett bra ställe att leva”

Manu har bland annat deltagit i evenemang som facket ordnat för personer under 36 år, där det har varit trevligt att tillbringa tid och utbyta tankar om arbetet och livet med andra.

– Jag deltog också gärna i den här kampanjen för att kunna göra något för det gemensamma bästa samt hjälpa och påverka.

– Utan facket skulle livet vara mer osäkert, trots att Finland är en välfärdsstat som tar hand om sitt folk. Medlemskap i facket ger sinnesro och erbjuder möjligheter att planera livet och till exempel börja studera vid sidan om arbetet.

– Jag anser att Finland är mitt hemland, även om jag är född i Afghanistan. Finland är ett bra ställe att leva. Jag vill bo här, arbeta och vara framgångsrik, säger Manu.

Sågarbetare Jaana Järvinen: ”Jag kunde inte tänka mig ett arbetsliv utan facket”

Medlemskap i facket var inte tidigare en självklarhet för Jaana Järvinen, men när hon kom igång förde facket henne med sig. Idag är Jaana förutom en orubblig medlem också arbetarskyddsfullmäktig och vice huvudförtroendeman.

Jaana, som bor i Vierumäki, utexaminerades till handelsbranschen samtidigt som Finland drabbades av 1990-talets recession. Eftersom det var svårt att hitta arbete, började Jaana studera på kvällsgymnasiet.

År 1995 började hon arbeta på Vierumäki Teollisuus Oy som tillverkade sågvara och dess vidareförädlade produkter och som idag heter Versowood Oy. De första tio åren tillbringade hon med dimensionsmätning och de följande tio åren med sågen som kantklippare. Med åren har Jaana fått utveckla sitt mångsidiga kunnande och idag arbetar hon med varierande arbeten som sågare, kantklippare och linjeövervakare.

Bra känsla från utveckling

Jaana blev förtroendeman efter att den dåvarande förtroendemannen slutat mitt under säsongen – och uppmuntrad till nya utmaningar. Som förtroendeman företräder hon arbetstagarna inom sin egen avdelning, fungerar som förhandlare, sluter avtal, medlar och förmedlar information samt hjälper till med alla ärenden som har att göra med anställningsförhållandet i samarbete med huvudförtroendemannen.

– Jag blev också intresserad av arbetarskydd och valdes till vice arbetarskyddsfullmäktig, säger Jaana, som nu är vice huvudförtroendeman.

– Nya saker ger variation. Jag har gått igenom en hel del fackliga utbildningar som passar temat. Jag har upplevt att grund- och fortsättningskursen är särskilt viktiga, och rekommenderar dem även för andra. Man utvecklas på många sätt i dessa uppgifter, eftersom arbetssäkerhet är fortgående utveckling och förhandlingarna aldrig tar slut. Man får alltid en bra känsla när man har gjort något bättre, ler Jaana.

Inget liv utan facket

Medlemskap i facket var inte en självklarhet för Jaana för en tid sedan.

– Ingenting sades om fackförbund eller KA i skolan. När huvudförtroendemannen kom och prata om saken på arbetet, beslöt jag att ansluta mig. Det har varit en riktigt bra grej”, tycker Jaana.

– KA är ett viktigt verktyg, eftersom man genom avtal har gjort många saker bättre för arbetstagaren än de är i arbetslagstiftningen. Medlemskap i Industrifacket innebär gemensamma överenskommelser, kollektiv styrka, stöd och trygghet. Som medlem i facket får jag ta del av alla fördelar med KA, stöd från huvudförtroendemannen, lokala avtal och expertrådgivning i olika skeden av arbetslivet och vid behov till exempel rättshjälp.

– Idag kunde jag inte föreställa mig ett arbetsliv där jag inte var med i facket.

Strumpstickare Oili Vilo-Pohja: ”Det måste finnas stödpelare i livet – såsom facket”

Oili Vilo-Pohja har varit medlem i facket sedan början av sin karriär. ”Jag har varit med i samma fackförbund sedan 1994, dvs. i snart 30 år, trots att avdelningen har ändrats då och då. Jag kan inte ens föreställa mig ett alternativ där jag inte skulle höra till facket”, funderar Oili.

Oilis bakgrund omfattar en examen för kemisk processkötare från Birkalands yrkesinstitut, men eftersom hon blev färdig under 1990-talets recession, hittade hon aldrig arbete inom sin egen bransch. Hennes karriär som strumpstickare började när hon i tjugo års ålder fick arbete på Vendi Oy som tillverkade strumpor och trikåer i Pälkäne.

De elva åren hon tillbringade på Vendi omfattade ett oändligt antal stickade strumpor och födseln av två barn. När företaget gick i konkurs hösten 2005 blev Oili arbetslös. Hon arbetade sedan i ett och ett halvt år på Saarioinen och fick ett tredje barn. År 2022 sökte Sidoste Oy strumpstickare, så Oili kunde fortsätta sin karriär. Karriären fortsätter än idag, även om den omfattar några kurvor inom grönbranschen.

”Inga två dagar i veckan är identiska”

– Jag ville pröva något nytt, så 2015 började jag studera för min grundexamen i trädgårdsodling vid Tavastlands yrkesinstitut, där jag tog examen som trädgårdsmästare inom grönbranschen. Jag hann jobba i en trädgårdsbutik i Pälkäne fram till 2019 tills företaget lades ner. Då återvände jag till Sidoste, berättar Oili.

Enligt Oili är strumpstickarens arbete till stor del handarbete i kombination med maskinarbete. Arbetsdagen omfattar 25–30 maskiner och samarbete med maskinreparatörer så att maskinerna hålls i drift och att så många olika strumpor som möjligt – från yllestrumpor och lurviga strumpor till idrottsstrumpor och traditionella bomullsstrumpor – kan tillverkas under två skift.

– Arbetet är väldigt mångsidigt och inga två dagar i veckan är identiska. Strumpstickning kräver precision, snabbhet och skickliga fingrar, säger Oili.

Oils arbetsgivare har en lång historia som ett finskt företag sedan 1945. Förra året blev cirka en miljon par strumpor färdiga, och i år ökar takten. Kvalitet, hållbarhet, inhemskhet och lokalt tillverkade produkter är allt viktigare för människor.

”Ju högre anslutningsgrad, desto starkare är vi”

− Jag gick med i facket så fort jag började arbeta på Vendi. En förtroendeman kom och prata med mig om det, och det var klart från början att man bör höra till facket. Facket har alltid varit detsamma, även om avdelningen ibland har ändrats, berättar Oili som arbetar inom textil- och modebranschen.

– Jag har känt att det är viktigt att vara med i facket och jag kunde inte ens tänka mig ett annat alternativ. Fackets betydelse har betonats särskilt i situationer då jag varit arbetslös eller permitterad. Jag har alltid fått hjälp av den förtroendevalda och facket. Ju högre anslutningsgrad på arbetsplatsen, desto starkare är vi. Man måste helt enkelt vara med i facket – utan det skulle jag känna mig otrygg. Det är bra att höra hemma någonstans.

Medlemskap innebär också en känsla av gemenskap för Oili. Hon har nyligen blivit intresserad av Murikka-institutets utbildningar och evenemang.

– Det är jättekul att det finns olika kurser även för vanliga arbetstagare. Nu undrar jag vilken kurs jag skulle anmäla mig till härnäst, ler Oili.

Gjutare Kimi Sarkkila: ”Trygghet i arbetslivet – det är vad facket står för”

Kimi Sarkkila skulle inte ens vilja tänka på ett arbetsliv utan facket. Facket har varit en del av livet sedan studietiden och har blivit en väsentlig del av arbetshistorien.

Kimi, 31, studerade till plåtslagarsvetsare och inledde arbetet i dåvarande Ruukki, dvs. nuvarande SSAB Europe Oy 2013. Några år senare fick Kimi fast anställning i tillverkningen av smältverkets stålämnen.

– Det här arbetet lär man sig inte i skolan, utan när man arbetar, säger Kimi, som är från Brahestad, bor i Brahestad med sin familj och arbetar i Brahestad.

Kimis arbetsgivare SSAB är ett globalt stålbolag och en ledande leverantör av höghållfast stål och relaterade tjänster samt en framgångare inom fossilfri ståltillverkning. Brahestad, som ligger vid Bottenviken i Norra Österbotten, är en stad med cirka 25 000 invånare, där stål- och metallindustrin spelar en viktig roll.

– Brahestad lever på fabriken, sammanfattar Kimi.

”Facket ger trygghet i arbetslivet”

Kimi har varit medlem i facket sedan studietiden. Arbetslivet har blivit en del av fackets historia i och med det starka medlemskapet i facket.

– Jag minns att jag alltid har blivit tillfrågad om jag hör till facket. Känslan av att tillhöra facket är stark eftersom det är en viktig del av arbetslivet. Jag uppskattar verkligen allt som facket har åstadkommit genom åren, till exempel när det gäller kollektivavtal. Det handlar om trygghet i arbetslivet – det är vad facket står för.

Kimi är aktiv medlem i facket som suppleant i sin fackavdelnings styrelse, ordförande och förtroendeman för fackavdelningens ungdomssektion. Via förtroendeuppdragen har också KA och dess betydelse blivit bekanta.

− Tack till fackavdelningen för att jag fått denna roll. Förtroendemannens uppgifter har alltid intresserat mig, så det är fint att jag fick möjligheten till det. En förtroendeman har många varierande uppgifter. Vi har en bra grupp och bra kontakt med arbetsgivaren, berättar Kimi.

Arbetsliv utan facket?

– Jag vill kanske inte ens tänka på ett alternativ utan facket. Det är bara så klart att man ska höra till facket. Tillsammans är vi starkare, svarar Kimi.

– Även om det är klart för mig att jag är medlem i facket så är det inte det för alla. Det vore bra om unga visste mer om att utveckla arbetslivet och vara en del av ett fackförbund, för vissa saker är inte självklarheter. Det är bra att förstå hur viktigt KA är i arbetslivet med dess spelregler.

Kimi, som utför skiftesarbete, blickar intresserat in i framtiden. Målet är att genom arbetet utvecklas till en person med breda kunskaper.

− Jag trivs i mitt nuvarande arbete. Vi får se vad livet för med sig i framtiden.

Verkstadsmekaniker, huvudförtroendeman Tommi Kinnunen: ”Det var självklart från början: jag vill vara medlem i facket”

Tommi Kinnunen, 41, har 22 års erfarenhet av både CNC-verkstadsmekanikers arbete och medlemskap i ett fackförbund. ”Så fort jag kom in på branschen. Fackets angelägenheter har alltid varit viktiga för mig” säger Tommi.

Tommis väg från Idensalmi förde till Jyväskylä efter att han avlagt examen för CNC-verkstadsmekaniker och avklarat armén. Min bransch och mitt yrkesval visade sig vara de rätta från början.

– Att arbeta för hand och metallbearbetning har alltid intresserat mig. Arbetet omfattar bl.a. programmering av verktygsmaskiner och svarvning av flödesmätardelar. Jag trivs bra, för i det här arbetet finns det mycket att utveckla och lära sig och man är aldrig klar.

”Det är skönt att vara i samma båt”

Tommis arbetsplats ligger idag på ett tjugotals kilometers avstånd från hans hem, dvs. Muurame. Arbetsgivaren Kytölä Instruments Oy är ett finskt familjeägt företag grundat 1945 som tillverkar precisionsinstrument för industrins och utrustningstillverkarnas flödesmätnings-, övervaknings- och justeringsbehov.

– Från början av min karriär var det klart att jag ville vara med i facket. Det ger stöd och trygghet – det är lite som att ha välskötta försäkringar i ordning, sammanfattar Tommi.

Tommi, som är medlem i Muurame 334-fackavdelningen, uppskattar den känsla av gemenskap, samarbetet och nya vänner som facket medför.

– Det är trevligt att vara i samma båt, att delta i olika evenemang, utflykter, kryssningar som arrangeras av facket eller till och med isfisketävlingar.

”Man mår bra av att hjälpa”

Förtroendeuppdragen har fört Tommi med sig. Tommi är huvudförtroendeman, första vice arbetarskyddsfullmäktige och suppleant i sin fackavdelnings styrelse. Intressebevaknings- och arbetarskyddsfrågor samt utvecklingen av arbetslivet intresserar honom.

– Jag har många järn i elden. Jag gillar att påverka och kunna umgås med människor. Jag vill hjälpa människor i livet överhuvudtaget, och i de här uppgifterna får jag göra det. Jag mår bra av att kunna hjälpa till och lösa problem.

I förtroendeuppdrag upplever Tommi att han är en förhandlare, avtalsslutande part, informationsförmedlare och skapare av en god atmosfär. Uppmuntran och hjälp främjar en bra atmosfär i arbetet, vilket i sin tur främjar goda resultat.

”Spelregler i ishockey och i arbetslivet”

Enligt Tommi sköts saker smidigt på den egna arbetsplatsen i enlighet med kollektivavtalet.

– Precis som i till exempel ishockey behövs spelregler för arbetslivet att det inte blir problem. Vi har också en bra dialog med ledningen: vid behov reagerar man snabbt och för saker framåt med låg tröskel.

Tommi räknar med Murikka-institutets utbildningar och evenemang till fackets förmåner – samt nu under sommarlovet – en resa för hela familjen till Särkänniemi, som också har att göra med Industrifacket och den gemensamma sommardagen.

– Förutom min partner består familjen av 12-, 10- och 1,5-åriga pojkar och en 7-årig flicka. Livet blir inte tråkigt med det här schacket, ler Tommi.

Servicemannen Matti Pienmunne: ”I förbundet tar alla hand om varandra”

Matti Pienmunne är en aktiv medlem i facket, huvudförtroendeman och språkrör för de anställda.

– Jag vill lyfta fram å ena sidan vad man får som medlem i facket och å andra sidan vad man skulle gå miste om utan medlemskapet.”

För Matti, som kommer från Varkaus, var det klart vad han skulle studera efter grundskolan. Eftersom jag hade varit intresserad av bilar från en ung ålder ledde vägen mig direkt till studier som fordonsmekaniker. Matti gick med i förbundet för första gången redan i yrkesskolan.

Efter examen har det funnits mycket att göra bland annat inom installations-, el-, svets- och underhållsarbeten på olika håll i Finland. Nu bor Matti i S:t Michel med sin fru och sina döttrar. Arbetsplatsen är företaget Misawa Homes of Finland Oy som är verksam inom den mekaniska träindustrin. Den huvudsakliga produkten är virke för att bygga av japanska småhus.

”Någon måste stå upp för andra”

Matti har trivts i sitt nuvarande jobb som serviceman i över ett decennium. Det bästa med jobbet är kollegorna och de mångsidiga arbetsuppgifterna. Ingen arbetsdag är lik den andra, eftersom det alltid finns tillräckligt att underhålla, reparera och renovera.

Matti började som huvudförtroendeman år 2015 eftersom ”någon måste stå upp för andra”. Matti har arbetat för ett företagsspecifikt kollektivavtal och fört arbetstagarnas frågor framåt. Han har också varit med i Industrifackets kampanj där man hittade nya medlemmar till förbundet.

– Som huvudförtroendeman har jag lärt känna nya människor och fått en ännu bättre förståelse både för förbundets verksamhet och arbetslivet i allmänhet. Nog brinner jag för det här jobbet också, säger Matti med ett leende.

”Allt som vi fick med i kollektivavtalet var en vinst”

Även om medlemskap i förbundet är en självklarhet för Matti, är det inte det att skapa ett kollektivavtal.

– Saker måste förhandlas och överenskommas runt samma bord. Jag har lyssnat på anställdas perspektiv och försökt få fram precis det som de vill ha i kollektivavtalet. Genom företagsspecifika avtal kunde vi åstadkomma ett bättre avtal än vad som skulle ha uppnåtts på nationell nivå.

– Förbättringarna är till exempel att införa en betald söckenhelg och att utveckla löneutbetalningen under sjukfrånvaron. Jag är nöjd med det nuvarande avtalet, även om det krävde mycket arbete. Allt som vi fick med i kollektivavtalet var en seger. Utan avtalet skulle framtiden vara mycket värre, även om det alltid finns utrymme för mer utveckling.

”Hurdan djungel skulle arbetslivet vara utan förbundet?”

Matti anser att det är viktigt att värva nya medlemmar till Industrifacket. Han vill till exempel lyfta fram vilken roll facket har och vad de anställda får med en årlig medlemsavgift på en procent – och å andra sidan vad de anställda skulle gå miste om utan medlemskapet.

– Genom Industrifacket kan man få mycket mer än bara a-kassans tjänster. Den är en enad front där alla tar hand om varandra. Jag kan inte ens föreställa mig hurdan djungel arbetslivet skulle vara utan förbundet. Kollektivavtalet innebär enhetliga spelregler för alla. Vilka regler skulle vi då följa om det inte fanns några sådana, sammanfattar Matti.

Morgonutdelaren Pekka Hildén: ”Tillsammans är vi mera”

För Pekka Hildén, som är hemma ifrån Ruovesi, kommer tidningsutdelningen som ett blodsarv.

– Från 1940-talet och framåt delade mormor ut post på moped – och tog samtidigt hand om att hugga ved och gå till affären för sina kunder. Det var den tiden då Posti var ett fullservicehus, ler Pekka.

I dag bor Pekka i Birkala med sin familj. Dessutom har den 7-åriga dottern redan börjat följa i sin faders fotspår.

– Minka gillar att gå på möten med mig. Jag har sagt att hon en dag kommer att bli förtroendevald.

”Något i det här jobbet bara drar till sig”

Pekka beskriver sin studiehistoria som ”inte mycket att skryta med”. Hans bakgrund består av kock- och informationsteknikstudier, samt beslutet att inte bli efterträdare på familjegården. Genom några krökar ledde vägen till tidigutdelning av tidningar.

Arbetsnatten börjar cirka 00.00. Sedan början av år 2022 har Pekka varit medlem i Postis så kallade Karhu-grupp, vilket innebär att chefen ringer före arbetsskiftet och berättar var arbetsinsatsen behövs vid varje given tidpunkt.

– Arbetet är ganska fysiskt och man springer mycket i trapporna – ibland känns det som om ett halvmaraton. Arbetet kräver att man orkar ge sig ut i trafiken nattetid i alla väder, men det finns ändå en dragningskraft, säger Pekka.

– Jag har också provat på dagjobb då och då, men nattjobb passar mig bättre. Nattjobb är ganska ensamt när du inte träffar dina medarbetare eller din chef, men harar, rådjur, taxichaufförer och poliser ser du ändå. I det här arbetet får du vara med dina egna tankar.

”Det finns styrka i förbundet”

Pekka tror att tillhörigheten till förbundet kommer från modersmjölken och uppfostran i hemmet.

– Redan som liten pojke har jag deltagit i första maj-tåg. Många tror att allt kommer av dig själv, men jag har lärt mig från en ung ålder att så inte är fallet. Arbetslivet behöver utvecklas, och det bästa sättet att göra det är tillsammans. Facket har styrka.

– Ju fler av oss som hör till förbundet, desto starkare blir medlemskapet. Tillsammans är vi mera, funderar Pekka.

Pekka, som är medlem i Pirkanmaan Lehdenjakajat, berömmer den aktiva, nästan hundraprocentiga deltagandegraden hos sin fackavdelning. Pekka deltar också i evenemang som ordnas av Tammerforsregionens lokalorganisation samt i Murikka-opistos kurser och evenemang, där han träffar många bekanta.

− Om jag inte tillhörde förbundet skulle alla dessa saker också falla bort från livet.

”Utan förbundet kan man hamna i sticket”

Pekka rekommenderar att man bekantar sig med Industrifackets verksamhet om man ännu inte känner till den.

– När man är med i förbundet är förtroendemannen en viktig fördel i anställningen. Förtroendeman sammanfattade visdomen med att tillhöra förbundet: det lönar sig att tillhöra ett förbund så att du får alla fackets tjänster, som inte är obetydliga bara för att de är en procent av din lön.

– Man borde åtminstone ta reda på vad förbundet gör. Många människor kan ha föråldrade eller till och med felaktiga idéer om verksamheten. Förbundet gör mycket gott – vilket förbund det än är. Utan förbundet kan man hamna i sticket, sammanfattar Pekka.

Efterbehandlare Grigoris ”Gregory” Mandilas: ”Med förbundet har allting gått bra”

Grigoris ”Gregory” Mandilas, som är hemma ifrån Grekland, värdesätter medlemskapet i Industrifacket och förbundets verksamhet. – Det är viktigt att alla på fabriken tillhör förbundet, säger Gregory.

Gregory träffade finländaren Suvi Syrjänen på sin hemö Korfu år 2008. Det blev början på en ny fas i livet, där paret reste mellan de två länderna i flera år. När arbetssituationen i Grekland började försämras bestämde sig paret för att söka arbete i Finland.

Gregory, som studerat till motorcykelmekaniker i Grekland efter gymnasiet, arbetade i Tyskland i sju år. Efter det kom han till Finland, där han blev bekant med arbete inom metallbranschen. Arbetserfarenheten var till nytta för Gregory som är skicklig på arbete som görs med händerna, när Suvi kontaktade ett bemanningsföretag i Högfors år 2017.

Eftersom det inte fanns ett gemensamt språk med personalbolagets verkställande direktör, fungerade Suvi som tolk för Gregorius vid mötet som ordnades på Componenta Abp:s fabrik i Högfors. Efter mötet öppnades dörren till det finländska arbetslivet som en arbetsprövning som pågick i tre år.

Livets krydda finns i vardagen – och i arbetet

Sommaren 2021 flyttade Gregory, Suvi och den nu 10-åriga sonen Kimi Odysseus till Jyväskylä. Flytten fick ett lyft av att Gregory kunde arbeta direkt på Componentas fabrik i Jyväskylä – tack vare goda rekommendationer. I Högfors arbetade Gregory främst med gjutna och mekaniserade komponenter som mejslare, men i Jyväskylä fortsatte arbetet som efterbehandlare.

– Jag är snabb på att lära mig nytt och redo att göra alla typer av arbete. Jag uppskattar att jag får fokusera på mitt eget arbete och göra det så bra som möjligt. Jag får också bra respons och känner att min arbetsinsats uppskattas, säger Gregory som vaknar klockan halv fem till väckarklockans ringning varje vardagsmorgon.

I Gregorys familj tänker man att livets krydda finns i vardagen, där arbetet också spelar en viktig roll.

– Det bästa med jobbet är att få jobba, säger han.

Tack vare förbundet fortsatte livet som permitterad

Gregory blev medlem i Industrifacket nästan genast då han började arbeta på Componentas fabrik i Högfors. Enligt Gregory är medlemsavgiften definitivt värt kostnaden. Betydelsen hos medlemskapet märktes särskilt när arbetsgivaren var tvungen att permittera anställda.

– Jag var permitterad i 160 dagar, men tack vare medlemskapet i förbundet och det stöd jag fick från förbundet fortsatte livet att vara tryggt. Utan medlemskapet i förbundet hade jag inte haft något stöd. Med förbundet har allting gått bra och jag har fått stöd när jag har behövt det, säger Gregory.

Gregory tycker det är viktigt att alla i fabriken tillhör förbundet. Det ger inte bara stöd och säkerhet, utan också kollektiv styrka. Familjen följer med kollektivavtal och kollektivavtalsförhandlingar till exempel genom att läsa nyheterna och Industrifackets medlemstidning Tekijä.

Yuliia Bielokrynytska: ”Invandrare gör klokt i att gå med i facket”

Yuliia Bielokrynytska, som kommit till Finland från Ukraina och precis blivit invald som ombud i Industrifackets förbundskongress, är huvudförtroendeman på sin arbetsplats. Hon hjälper också andra personer med utländsk bakgrund i frågor mellan arbetsgivaren och arbetstagarna. Trygghet är den viktigaste anledningen till att Yuliia är medlem i Industrifacket.

27-åriga Yuliia, som kommer från Ukraina, har arbetat i fyra år som växthusarbetare i Seinäjoki. Hon gick med i Industrifacket för att hon ville få en bättre förståelse för arbetslivets spelregler och sina egna rättigheter. Nu hjälper Yuliia som huvudförtroendeman på sin arbetsplats andra personer med utländsk bakgrund med praktiska saker i det finska arbetslivet.

Yuliia blev intresserad av att bo utomlands medan hon i gymnasieåldern var utbytesstudent på Hawaii. Hon bestämde sig för att åka utomlands för att arbeta mellan sina studier i germansk filologi. Yuliia undersökte jobbmöjligheterna i Finland och hittade en lämplig plats.

Viktigt att bidra till samhället

På Seinäjoen Puutarha var det möjligt att arbeta utan kunskaper i finska. Yuliia började som säsongsarbetare, fortsatte som visstidsanställd och fick slutligen en fast anställning.

Yuliia njuter av sin gröna arbetsmiljö och anser att det är meningsfullt att kunna utveckla sig själv vid sidan av arbetet, till exempel genom att lyssna på poddar om ett nyttigt ämne.

– Jag är tacksam för min arbetsplats. Jag ser det som en språngbräda på min färd. Det här har varit en fantastisk möjlighet. Det är viktigt att vara en del av samhället och kunna bidra med min insats till det.

Yuliias bidrag till det finländska samhället uppskattas också av andra – hon valdes nyligen in som ombud till Industrifackets förbundskongress i maj.

Arbetstagare med utländsk bakgrund förstår inte alltid sina rättigheter

Yuliia gillar sin stabila vardag i sitt arbete med växthusgurkor. De mogna gurkorna skördas och skickas för förpackning. I slutet av dagen samlas överflödiga blad bort.

Yuliia märkte att arbetslivets rutiner inte öppnas upp så lätt för utlänningar.

– Jag gick med i Industrifacket eftersom jag till en början hade flera missförstånd med min arbetsgivare. Facket gav mig stöd, vilket hjälpte mig att lösa oklarheterna.

Yuliia reagerar lätt på orättvisor och ser sin roll som ett slags handledare för invandrare som hon själv. De flesta av Yuliias arbetskamrater har utländsk bakgrund. De har inte alltid erfarenhet av lokala avtal och lagar, och de känner inte alltid till sina rättigheter. Därför har hon hjälpt till i frågor mellan arbetsgivaren och arbetstagarna.

Facket utbildar och hjälper till vid problem

Vägen från fackmedlemskap förde Yuliia till positionen som huvudförtroendeman. Huvudförtroendemannens uppgifter har medfört ett nytt slags ansvar och mening i arbetet. Yuliia utbildar nya arbetskamrater och handleder alla när hon själv har lärt sig nya saker.

Yuliia menar att få människor från andra länder har heltäckande kunskaper om den finska arbetslagstiftningen. Den minimilön som fastställs i kollektivavtalet och hur semesterrätten bildas är begrepp som är okända för många, för att inte tala om s.k. pekkasdagar.

Yuliia upplever att Industrifacket är som en vän som hon alltid kan be om råd av. Trygghet är den viktigaste anledningen till att Yuliia är medlem i Industrifacket.

– Jag anser att alla invandrare som jag borde gå med i facket, eftersom människor inte alltid är medvetna om sina rättigheter eller kan det lokala språket. Facket utbildar arbetstagare och hjälper till om det uppstår problem. Ju mer jag lär mig om olika saker, desto bättre kan jag skapa ett bättre arbetsliv som huvudförtroendeman på min arbetsplats.

Det varma välkomnandet överraskade

Yuliia har på senare tid deltagit aktivt i fackets kurser och möten. Vid dessa utbildningar har hon lärt känna trevliga människor och fördjupat sina kunskaper.

– På fackets evenemang har jag fått träffa likasinnade människor.

Yuliia har överraskats av det varma välkomnandet trots hennes bristande finskakunskaper. Kursanordnarna har spontant översatt undervisningsinnehållet till engelska. Yuliia har känt sig mycket välkommen.

– Det är fantastiskt hur jag har blivit bemött på fackets möten. Även om jag kommer från en annan bakgrund har jag bemötts som en fullvärdig teammedlem.

Introvert som trivs i fridfulla Finland

Även om Yuliia ännu inte har några finska vänner, träffar hon allt fler bekanta på stan. Efter att kriget i Ukraina började har medlemmar i hennes familj och tidigare bekanta flyttat till Finland. Ukrainarna bildar redan sina egna gemenskaper på flera orter.

Yuliia, som bekänner sig som introvert, njuter av det fridfulla Finland. Efter arbetsdagen kopplar hon av hemma. Yuliia tycker om att sy och skapar nya plagg av vintage- och retrokläder.

Just nu ser Yuliia fram emot kommande sommarfestivaler där hon får höra musik från 80- och 90-talet. Hon gläder sig också över att äntligen få se brittiska Blur uppträda.

GÅ TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN →