KA-berättelser från ett levande Finland

Över 200 000 skäl att bli medlem

Känner du redan till Jaanas, Jaris, Justines, Emilias, Elinas, Manus, Aleksis och Väinös berättelser? De har alla goda skäl att vara en del av facket och det kostar bara en procent av din lön. Det finns styrka i att göra saker tillsammans, för vi är redan cirka 200 000 personer.

Läs berättelserna så vet du varför. Gå med redan idag.

Elina Kinnunen & Jari Lahtinen: ”KA ger stöd, trygghet och framtid”

För Elina Kinnunen och Jari Lahtinen har fackförbundet alltid varit en naturlig del av arbetslivet, en viktig bas, en fristad och en resurs. KA ger säkerhet, stabilitet och kontinuitet till livet.

Produktionsarbetaren Elina Kinnunen och montören Jari Lahtinen arbetar som kollegor på Harvia Oyj:s Muuramefabrik på båda sidor om samma skärm. Elina samlar ihop många sorters bastuprodukter på godssidan och Jari monterar bastuns hjärta, dvs. kaminer, från början fram till förpackningen.

Elina anslöt dig för första gången till ett fackförbund under sina närvårdarstudier och övergick efter att ha börjat arbeta på en plywoodfabrik till träbranschens förbund som senare blev en del av Industrifacket.

– Som 19-åring tänkte man inte mycket på att ansluta sig till ett fackförbund, utan fyllde i pappren som alla andra och så var man med, skrattar Elina.

Jari gick med i facket på sin första arbetsdag. Att gå med var ganska självklart och modellen att tillhöra ett fackförbund kom hemifrån.

– På grund av kassan anslöt jag mig till att börja med, när jag inte riktigt förstod fackets övriga uppgifter ännu, säger Jari.

Facket är verkligen betydelsefullt

Före Harvia hade Elina arbetat på plywoodfabriken i Säynätsalo och avlagt yrkesexamen inom skivbranschen med läroavtal. Elina har också utbildat sig till närvårdare och arbetat på ett daghem i en tid.

– Industrifacket är min grej. När jag började på Harvia i mars 2021 kände jag att jag hade kommit hem. Jag känner att jag är på rätt bransch och jag gillar mitt jobb mycket. Det är varierande och mångsidigt: ibland får man umgås med andra, ibland arbetar man ensam, berättar Elina.

Jari, som arbetar på andra sidan skärmen, har arbetat på Harvia i sju år. Han har tidigare arbetslivserfarenhet från byggarbete och tillverkning av huselement och mekaniska tätningar. Han har också grundexamen inom informationsteknologi och yrkesexamen för verkstadsmekaniker inom metallbranschen.

– Många års arbetsliv har visat betydelsen av att tillhöra facket. Om man inte tänkte på det när man var ung förstår man det bättre nu, konstaterar Jari.

Det är viktigt att höra till facket

Att tillhöra facket innebär stöd, trygghet och framtid för Jari och Elina.

– En viktig anledning till att tillhöra ett fackförbund är att förbereda sig för arbetslöshet. Som medlem i facket får jag inkomstrelaterad dagpenning. Facket ger trygghet om det blir bakslag i arbetslivet. När det kommer till kritan kan jag lita på att facket stöder oss, funderar Elina.

Jari håller med.

– Tack vare det allmänt bindande kollektivavtalet vet jag vad jag har rätt till och vad jag kan kräva samt vad arbetsgivaren kan kräva av mig. När man känner till sina rättigheter och tillhör facket är spelreglerna rättvisa för alla parter, såväl från arbetstagarens som arbetsgivarens perspektiv.

Ett av Jaris första minnen från facket handlar om den tid då han arbetade på husfabriken.

– Fackets kassa hade en stor betydelse, eftersom man endast arbetade så länge som hus byggdes och däremellan var man arbetslös. Utan fackets arbetslöshetsersättning skulle jag ha fått mindre än 20 euro per dag, men via facket fick jag 60–70 euro. För en ung man var det en stor grej, säger Jari.

Förmåner är inte självklarheter

De kollektivavtal som Industrifacket förhandlat ger Jari och Elina bättre arbetsvillkor och stabilitet i arbetslivet.

– Ju fler som hör till facket, desto starkare är vi i förhandlingarna. Facket innebär kollektiv styrka och trygghet samt gemensamma regler och viktiga uppnådda förmåner, såsom arbetslöshetsskydd och rättsskydd, betonar Jari.

– Om det inte fanns något fack som kunde komma överens om arbetstagarnas förmåner, hur permanenta skulle lokalt överenskomna förmåner vara och hur skulle man hålla fast vid det överenskomna? Allt kunde vara ganska annorlunda. Hur skulle det vara med semester, semesterpenning, skifttillägg och lön för sjuktid? KA innebär för mig att frågor som gäller arbetslivet har överenskommits och ska efterlevas såväl av arbetsgivaren som arbetstagaren, funderar Elina.

– Facket har förhandlat många saker för oss som kan anses vara självklarheter trots att de inte är det. Det är fint att vi till exempel har pekkasdagar och tydliga arbetsskift som gör det möjligt att planera livet även på längre sikt, tillägger Jari.

Ett liv utan facket?

– Det kan jag inte svara på, för det är inte ett alternativ för mig. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan facket. Även om användningen av kollektiv styrka inte har behövts eller märks, är det viktigt att veta att den finns där det förhandlas. Jag har förtroende för KA:s framtid – det är ju det viktigaste, svarar Jari.

Elina och Jari uppskattar också de andra förmånerna som facket medför.

– Jag hör gärna till ett fackförbund där alla arbetskamrater också är. Det är trevligt att delta i gemensamma utflykter och resor. Det är också fint att man alltid kan vända sig till facket när man behöver hjälp och att man alltid kan nå någon på facket per telefon. Som medlem är jag så nöjd jag kan vara, säger Elina.

– Industrifacket erbjuder många goda förmåner, såsom försäkringar eller till exempel fritidsstugor som kan hyras förmånligt. Resor, vårutflykter, teaterresor, familjedagar och isfisketävlingar som fackavdelningen ordnar är viktiga. Som medlem i Muurame fackavdelning kan jag även själv ordna resor, evenemang och utbildningar samt rekrytera nya medlemmar, listar Jari.

Emilia Lahdenperä: ”Medlemskap i Industrifacket ger trygghet”

Plåtslagare-svetsare Emilia Lahdenperä upplever att medlemskap i Industrifacket är en positiv självklarhet. Utan facket skulle en liten människa enligt Emilia ha det svårt.

Emilia, 26, bor i Torneå och inledde sina grundstudier i maskin- och produktionsteknik 2017. När hon fick fast anställning under sitt andra studieår fortsatte Emilia sina studier med ett läroavtal och utexaminerades 2018.

– Studierna gick ganska fort, ler Emilia.

– Jag funderade länge på vad jag ville göra när jag blev stor. Av någon anledning var jag alltid intresserad av svetsning, så jag tänkte att jag skulle pröva det. Det var ett stort steg in i det okända, men jag har inte ångrat mitt val.

”Researbete passar mig bra”

Enligt Emilia är svetsningens dragningskraft svår att förklara, men ”det är bara något med det”.

– Svetsning är lugnande. I mitt arbete är jag i min egen värld med mask på – utan att se eller höra resten av världen. Det är fridfullt arbete, funderar Emilia.

Emilia övergick till sin andra och nuvarande arbetsplats, Kosken Asennus Oy, år 2020. Idag omfattar arbetet bland annat monteringssvetsning, men även enhetsinstallation.

– Jag gillar researbete och den här arbetsplatsen möjliggör det. Vi har ingen fast arbetsstation, utan vi reser mellan olika orter beroende på hur mycket arbete det finns på olika fabriker. Ibland jobbar man mer, ibland mindre. Det passar mig bra.

”Man blir aldrig lämnad ensam i facket”

Emilia erkänner att hon är en lycklig nordfinländare. Det är bra att bo och leva i Torneå med dottern, syskonen och den övriga familjen. Emilia, vars hobby är hästar och ridning, älskar lugnet i norden och närheten till naturen.

– Det finns gott om skog och åker här.

Emilia gick med i Industrifacket under sitt första studieår. Anslutningen var så att säga en positiv självklarhet, vilket har visat sig vara nyttigt senare.

– Under coronatiden hade jag haft problem utan facket och inkomstrelaterad dagpenning, eftersom arbetet då och då minskade. Det var ingen panik när jag visste att jag inte skulle lämnas tomhänt. Medlemskap i Industrifacket ger trygghet. Man kan alltid ringa facket om man behöver hjälp och man lämnas aldrig ensam, betonar Emilia.

”Kollektivavtalet har allt”

Om det ger trygghet och säkerhet att tillhöra ett fackförbund, ger det stress och osäkerhet att inte göra det.

– Allt kostar, även om man inte skulle arbeta. När man hör till facket fortsätter livet och man kan även betala sina räkningar, säger Emilia.

Emilia, som arbetar inom teknologibranschens avtalsområde, följer regelbundet nyheter och kollektivförhandlingar samt innehållet på Industrifackets webbplats.

– KA betyder mycket, eftersom det har allt. Utan kollektivavtal och fackets makt skulle en liten människa ha det ganska svårt. Arbetsvillkoren har åstadkommits med hårda förhandlingar, så man måste arbeta för dem. När jag är med i facket upplever jag att jag är en del av en större grupp som ger kraft i förhandlingarna.

Mansoor ”Manu” Hashimi: ”Självklart ska du med i Industrifacket!”

Mansoor ”Manu” Hashimi, som arbetar som linjeövervakare och packare, sa genast ”ja” till Industrifacket när saken kom på tal på arbetsplatsen.

Mansoor, 32, kommer från Afghanistan och bor för närvarande i Tammerfors. Han anlände som kvotflykting till Finland med sin mamma, pappa, två bröder och lillasyster i februari 2003. De första minnena har att göra med saker som han aldrig hade sett eller upplevt: Nokia hade snödrivor och 20 minusgrader.

– Genom skolan, våren och fotboll började jag lära känna samhället, språket och människorna. Efter ett års studier i finska ingick också engelska och svenska studier i schemat på sjunde klassen, vilket var ganska utmanande, minns Manu.

Från högstadiet övergick Manu till gymnasiet. År 2008 blev han finsk medborgare och 2011 var det dags för armén. Manu anslöt sig till Industrifacket strax efter att ha börjat arbeta på Purso Oy, som utvecklar och tillverkar aluminiumprodukter och -system.

– Huvudförtroendemannen kom och berättade om fackets verksamhet, så jag tänkte att så klart ska jag ansluta mig. Att vara med i facket ger stöd och trygghet ifall jag någon dag blir arbetslös, funderar Manu.

”Redan tio års arbetsliv”

När Manu kom till Purso via ett hyresföretag funderade han på att jobba ett tag medan han funderade på sin vidareutbildning. När han fick fast anställning bestämde sig Manu för att arbeta så länge tills han visste vad han ville ha av framtiden.

– Nu har det gått tio år och jag funderar på att börja studera inom ett par år. Jag har alltså trivts bra, ler Manu.

Manu arbetade i cirka åtta åt på packeriet i tre skift. När treskiftsarbetet gradvis började tynga honom frågade Manu sin chef om han kunde övergå till antingen dagskift eller tvåskiftsarbete. För närvarande arbetar Manu som linjeövervakare och packare.

– I tvåskiftsarbete är det lättare att ordna livet utanför arbetet med min partner. Jag försöker ta hand om mig själv, jag spelar fortfarande fotboll, gymmar och joggar.

”Jag litar på att facket för min talan”

– Facket ser till att arbetstagarna har det bra på arbetsplatsen. Jag själv skulle inte ha tid eller kompetens att fokusera på sådana saker. Det är fint att människorna i facket faktiskt har gjort ett stort jobb för oss och kommit överens om de frågor som man håller fast vid.

Manu säger att han följer med kollektivavtalsförhandlingarna i viss utsträckning.

– Det bästa är dock att jag vet att facket sköter, utvecklar och förhandlar på arbetstagarnas vägnar på det bästa möjliga sättet. När jag har fackets stöd kan jag själv fokusera på mitt arbete och övriga liv.

– Jag tycker att ett bra KA är lika bra för båda parterna – både för arbetstagaren och arbetsgivaren. Man kan inte alltid begära mer till bara en part. Jag kan vara nöjd med KA, eftersom jag litar på att facket arbetar för arbetstagarnas bästa.

”Finland är ett bra ställe att leva”

Manu har bland annat deltagit i evenemang som facket ordnat för personer under 36 år, där det har varit trevligt att tillbringa tid och utbyta tankar om arbetet och livet med andra.

– Jag deltog också gärna i den här kampanjen för att kunna göra något för det gemensamma bästa samt hjälpa och påverka.

– Utan facket skulle livet vara mer osäkert, trots att Finland är en välfärdsstat som tar hand om sitt folk. Medlemskap i facket ger sinnesro och erbjuder möjligheter att planera livet och till exempel börja studera vid sidan om arbetet.

– Jag anser att Finland är mitt hemland, även om jag är född i Afghanistan. Finland är ett bra ställe att leva. Jag vill bo här, arbeta och vara framgångsrik, säger Manu.

Strumpstickare Oili Vilo-Pohja: ”Det måste finnas stödpelare i livet – såsom facket”

Oili Vilo-Pohja har varit medlem i facket sedan början av sin karriär. ”Jag har varit med i samma fackförbund sedan 1994, dvs. i snart 30 år, trots att avdelningen har ändrats då och då. Jag kan inte ens föreställa mig ett alternativ där jag inte skulle höra till facket”, funderar Oili.

Oilis bakgrund omfattar en examen för kemisk processkötare från Birkalands yrkesinstitut, men eftersom hon blev färdig under 1990-talets recession, hittade hon aldrig arbete inom sin egen bransch. Hennes karriär som strumpstickare började när hon i tjugo års ålder fick arbete på Vendi Oy som tillverkade strumpor och trikåer i Pälkäne.

De elva åren hon tillbringade på Vendi omfattade ett oändligt antal stickade strumpor och födseln av två barn. När företaget gick i konkurs hösten 2005 blev Oili arbetslös. Hon arbetade sedan i ett och ett halvt år på Saarioinen och fick ett tredje barn. År 2022 sökte Sidoste Oy strumpstickare, så Oili kunde fortsätta sin karriär. Karriären fortsätter än idag, även om den omfattar några kurvor inom grönbranschen.

”Inga två dagar i veckan är identiska”

– Jag ville pröva något nytt, så 2015 började jag studera för min grundexamen i trädgårdsodling vid Tavastlands yrkesinstitut, där jag tog examen som trädgårdsmästare inom grönbranschen. Jag hann jobba i en trädgårdsbutik i Pälkäne fram till 2019 tills företaget lades ner. Då återvände jag till Sidoste, berättar Oili.

Enligt Oili är strumpstickarens arbete till stor del handarbete i kombination med maskinarbete. Arbetsdagen omfattar 25–30 maskiner och samarbete med maskinreparatörer så att maskinerna hålls i drift och att så många olika strumpor som möjligt – från yllestrumpor och lurviga strumpor till idrottsstrumpor och traditionella bomullsstrumpor – kan tillverkas under två skift.

– Arbetet är väldigt mångsidigt och inga två dagar i veckan är identiska. Strumpstickning kräver precision, snabbhet och skickliga fingrar, säger Oili.

Oils arbetsgivare har en lång historia som ett finskt företag sedan 1945. Förra året blev cirka en miljon par strumpor färdiga, och i år ökar takten. Kvalitet, hållbarhet, inhemskhet och lokalt tillverkade produkter är allt viktigare för människor.

”Ju högre anslutningsgrad, desto starkare är vi”

− Jag gick med i facket så fort jag började arbeta på Vendi. En förtroendeman kom och prata med mig om det, och det var klart från början att man bör höra till facket. Facket har alltid varit detsamma, även om avdelningen ibland har ändrats, berättar Oili som arbetar inom textil- och modebranschen.

– Jag har känt att det är viktigt att vara med i facket och jag kunde inte ens tänka mig ett annat alternativ. Fackets betydelse har betonats särskilt i situationer då jag varit arbetslös eller permitterad. Jag har alltid fått hjälp av den förtroendevalda och facket. Ju högre anslutningsgrad på arbetsplatsen, desto starkare är vi. Man måste helt enkelt vara med i facket – utan det skulle jag känna mig otrygg. Det är bra att höra hemma någonstans.

Medlemskap innebär också en känsla av gemenskap för Oili. Hon har nyligen blivit intresserad av Murikka-institutets utbildningar och evenemang.

– Det är jättekul att det finns olika kurser även för vanliga arbetstagare. Nu undrar jag vilken kurs jag skulle anmäla mig till härnäst, ler Oili.

Servicemannen Matti Pienmunne: ”I förbundet tar alla hand om varandra”

Matti Pienmunne är en aktiv medlem i facket, huvudförtroendeman och språkrör för de anställda.

– Jag vill lyfta fram å ena sidan vad man får som medlem i facket och å andra sidan vad man skulle gå miste om utan medlemskapet.”

För Matti, som kommer från Varkaus, var det klart vad han skulle studera efter grundskolan. Eftersom jag hade varit intresserad av bilar från en ung ålder ledde vägen mig direkt till studier som fordonsmekaniker. Matti gick med i förbundet för första gången redan i yrkesskolan.

Efter examen har det funnits mycket att göra bland annat inom installations-, el-, svets- och underhållsarbeten på olika håll i Finland. Nu bor Matti i S:t Michel med sin fru och sina döttrar. Arbetsplatsen är företaget Misawa Homes of Finland Oy som är verksam inom den mekaniska träindustrin. Den huvudsakliga produkten är virke för att bygga av japanska småhus.

”Någon måste stå upp för andra”

Matti har trivts i sitt nuvarande jobb som serviceman i över ett decennium. Det bästa med jobbet är kollegorna och de mångsidiga arbetsuppgifterna. Ingen arbetsdag är lik den andra, eftersom det alltid finns tillräckligt att underhålla, reparera och renovera.

Matti började som huvudförtroendeman år 2015 eftersom ”någon måste stå upp för andra”. Matti har arbetat för ett företagsspecifikt kollektivavtal och fört arbetstagarnas frågor framåt. Han har också varit med i Industrifackets kampanj där man hittade nya medlemmar till förbundet.

– Som huvudförtroendeman har jag lärt känna nya människor och fått en ännu bättre förståelse både för förbundets verksamhet och arbetslivet i allmänhet. Nog brinner jag för det här jobbet också, säger Matti med ett leende.

”Allt som vi fick med i kollektivavtalet var en vinst”

Även om medlemskap i förbundet är en självklarhet för Matti, är det inte det att skapa ett kollektivavtal.

– Saker måste förhandlas och överenskommas runt samma bord. Jag har lyssnat på anställdas perspektiv och försökt få fram precis det som de vill ha i kollektivavtalet. Genom företagsspecifika avtal kunde vi åstadkomma ett bättre avtal än vad som skulle ha uppnåtts på nationell nivå.

– Förbättringarna är till exempel att införa en betald söckenhelg och att utveckla löneutbetalningen under sjukfrånvaron. Jag är nöjd med det nuvarande avtalet, även om det krävde mycket arbete. Allt som vi fick med i kollektivavtalet var en seger. Utan avtalet skulle framtiden vara mycket värre, även om det alltid finns utrymme för mer utveckling.

”Hurdan djungel skulle arbetslivet vara utan förbundet?”

Matti anser att det är viktigt att värva nya medlemmar till Industrifacket. Han vill till exempel lyfta fram vilken roll facket har och vad de anställda får med en årlig medlemsavgift på en procent – och å andra sidan vad de anställda skulle gå miste om utan medlemskapet.

– Genom Industrifacket kan man få mycket mer än bara a-kassans tjänster. Den är en enad front där alla tar hand om varandra. Jag kan inte ens föreställa mig hurdan djungel arbetslivet skulle vara utan förbundet. Kollektivavtalet innebär enhetliga spelregler för alla. Vilka regler skulle vi då följa om det inte fanns några sådana, sammanfattar Matti.

Efterbehandlare Grigoris ”Gregory” Mandilas: ”Med förbundet har allting gått bra”

Grigoris ”Gregory” Mandilas, som är hemma ifrån Grekland, värdesätter medlemskapet i Industrifacket och förbundets verksamhet. – Det är viktigt att alla på fabriken tillhör förbundet, säger Gregory.

Gregory träffade finländaren Suvi Syrjänen på sin hemö Korfu år 2008. Det blev början på en ny fas i livet, där paret reste mellan de två länderna i flera år. När arbetssituationen i Grekland började försämras bestämde sig paret för att söka arbete i Finland.

Gregory, som studerat till motorcykelmekaniker i Grekland efter gymnasiet, arbetade i Tyskland i sju år. Efter det kom han till Finland, där han blev bekant med arbete inom metallbranschen. Arbetserfarenheten var till nytta för Gregory som är skicklig på arbete som görs med händerna, när Suvi kontaktade ett bemanningsföretag i Högfors år 2017.

Eftersom det inte fanns ett gemensamt språk med personalbolagets verkställande direktör, fungerade Suvi som tolk för Gregorius vid mötet som ordnades på Componenta Abp:s fabrik i Högfors. Efter mötet öppnades dörren till det finländska arbetslivet som en arbetsprövning som pågick i tre år.

Livets krydda finns i vardagen – och i arbetet

Sommaren 2021 flyttade Gregory, Suvi och den nu 10-åriga sonen Kimi Odysseus till Jyväskylä. Flytten fick ett lyft av att Gregory kunde arbeta direkt på Componentas fabrik i Jyväskylä – tack vare goda rekommendationer. I Högfors arbetade Gregory främst med gjutna och mekaniserade komponenter som mejslare, men i Jyväskylä fortsatte arbetet som efterbehandlare.

– Jag är snabb på att lära mig nytt och redo att göra alla typer av arbete. Jag uppskattar att jag får fokusera på mitt eget arbete och göra det så bra som möjligt. Jag får också bra respons och känner att min arbetsinsats uppskattas, säger Gregory som vaknar klockan halv fem till väckarklockans ringning varje vardagsmorgon.

I Gregorys familj tänker man att livets krydda finns i vardagen, där arbetet också spelar en viktig roll.

– Det bästa med jobbet är att få jobba, säger han.

Tack vare förbundet fortsatte livet som permitterad

Gregory blev medlem i Industrifacket nästan genast då han började arbeta på Componentas fabrik i Högfors. Enligt Gregory är medlemsavgiften definitivt värt kostnaden. Betydelsen hos medlemskapet märktes särskilt när arbetsgivaren var tvungen att permittera anställda.

– Jag var permitterad i 160 dagar, men tack vare medlemskapet i förbundet och det stöd jag fick från förbundet fortsatte livet att vara tryggt. Utan medlemskapet i förbundet hade jag inte haft något stöd. Med förbundet har allting gått bra och jag har fått stöd när jag har behövt det, säger Gregory.

Gregory tycker det är viktigt att alla i fabriken tillhör förbundet. Det ger inte bara stöd och säkerhet, utan också kollektiv styrka. Familjen följer med kollektivavtal och kollektivavtalsförhandlingar till exempel genom att läsa nyheterna och Industrifackets medlemstidning Tekijä.

GÅ TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN →