FFC: Skogsindustrins beslut att lösgöra sig från kollektivavtalen verkar ogenomtänkt

Fackcentralen FFC:s styrelse bedömer att Skogsindustrin inte tillräckligt noggrant har satt sig in i följderna av de beslut som organisationen presenterade förra veckan. FFC kan inte tro att arbetsgivarsidans mål är att göra det svårare att avtala, även om Skogsindustrin nu på ett kortsiktigt sätt försöker uppnå kostnadsinbesparingar och mer arbetsgivarmakt. Genom sitt agerande blir Skogsindustrin ett beklagligt exempel som inte ens verkar godkännas av hela den egna branschen, för att inte tala om arbetsgivarförbunden i de andra branscherna.

– Det har funnits befogade skäl att teckna riksomfattande, allmänt bindande kollektivavtal. När Skogsindustrin försöker lösgöra sig från systemet antar organisationen att man ska lyckas med förhandlingarna om de lokala avtalen – varje gång. Valet är deras, men vi tror inte att beslutet gynnar någon, inte heller arbetsgivarna, förutspår FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Inom FFC har man svårt att tro att de enskilda arbetsgivarföretagen klarar av att göra upp fungerande avtal på företagsnivå. Att avtala om allt som arbetstagarna och arbetsgivarna ansvarar för, samt att tolka avtalen, är breda helheter som kräver kunnande.

– Även om arbetsgivarförbunden slutar ingå avtal, så kommer fackförbunden inom FFC alltjämt att förhandla om kollektivavtalen med medlemmarnas arbetsgivare. För arbetstagarna blir medlemskapet i ett fackförbund viktigare än förut. På arbetsplatserna inom skogsindustrin kommer det i fortsättningen vara möjligt att bevara förtjänstnivån och anställningsvillkoren endast genom att höra till det förbund som representerar arbetstagarna i branschen, konstaterar Eloranta.

Skogsindustrin har också motiverat sitt beslut med att man bygger framtidens konkurrenskraft. Det här synsättet tar inte hänsyn till alla relevanta fakta om industrins produktionsstruktur. Den finländska industrin är konkurrenskraftig i en europeisk jämförelse, och inom skogsindustrin står arbetskraftskostnaderna endast för ungefär tio procent av produktionskostnaderna.

Förmånerna som kollektivavtalen ger uppfattas som självklarheter

Kollektivavtalen tryggar inte bara arbetstagarnas lönehöjningar, utan också andra villkor som numera har blivit självklarheter. FFC betonar att arbetstagarna, utan kollektivavtal, inte heller har rätt till lön under föräldraledighet, längre sjukledighet eller vård av sjukt barn. Likaså blir arbetstagarna utan grupplivförsäkring, semesterpenning och semesterpremie samt dagpenning och kilometerersättning för resor i jobbet.

– Utan de kollektivavtal som förbunden förhandlar fram förpassas de finländska arbetstagarnas ställning tiotals år tillbaka i tiden, till en historiskt dålig nivå, konstaterar Eloranta.

För arbetsgivarna har de riksomfattande kollektivavtalen garanterat arbetsfred och en rättvis konkurrensmiljö. Om de riksomfattande kollektivavtalen sägs upp, kommer sannolikheten för störningar på arbetsmarknaden att öka.

– Priset för arbetsfreden fastställs på det plan där man avtalar om frågorna, påpekar Eloranta.

Om miniminivån för anställningsvillkoren fastställs genom lag och kollektivavtalen skrotas, blir lönenivån och anställningsvillkoren en fråga för diskussion i samband med de politiska valen. Då varierar priset på arbete enligt de politiska konjunkturerna.