Ordförande Aalto: Att avsluta kollektivavtalsverksamheten undergräver möjligheterna till lokala avtal

Industrifackets ordförande Riku Aalto talade vid fackets höstfullmäktige, som i dag hölls som ett distansmöte. Nedan en sammanfattning av Aaltos tal.

Enligt Aalto har vi haft en galen arbetsmarknadshöst i år. I samband med vårfullmäktige, som ägde rum för bara tre månader sedan, diskuterade vi hur Finlands Näringsliv (EK) slingrade sig angående det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet. Lite senare fick vi veta att Skogsindustrin rf lämnar kollektivavtalsverksamheten. Det senare hade man kunnat ana, men tidpunkten för tillkännagivandet var ändå något överraskande.

– Som jag konstaterade i intervjun med tidningen Tekijä – det som är bra med den situation som har uppstått är att tillkännagivandet faktiskt kom redan nu och inte när våra avtal inom skogsindustrin redan håller på att löpa ut. Vi har nu rätt gott om tid att förbereda oss för den nya situationen. Vi har därför inlett utredningar på bred front, så att säga. Och det finns verkligen mycket att reda ut.

Aalto bedömer att även om arbetsgivarsidan förmodligen förberett sitt uppbrott under en lång tid, och enligt egen uppfattning kanske även noggrant, kan de eventuellt ha förbisett något.

– Att avsluta kollektivavtalsverksamheten undergräver nämligen sektorns möjligheter till lokala avtal, och det rentav rätt betydligt. Ändå är det just en ökad flexibilitet i förhandlingsverksamheten som har varit Skogsindustrins mantra när de gjort dessa förändringar.

Aalto lyfte också fram frågan om arbetsfred, fackförbundens så kallade handelsvara. Han är inte övertygad om att arbetsgivarsidan förstår vad det i slutändan kan innebära att man flyttar förhandlingar om arbetsfred till arbetsplatsnivå.

Enligt Aalto finns det en hel del frågor i luften, men få säkra svar. Samtidigt påpekade han dock att Industrifackets förberedelser inför framtida förhandlingar är på god väg.

– Vi har redan haft möten med förtroendemän inom den mekaniska skogsindustrin, både koncernvis och regionalt. Här i fackets centralbyrå har en arbetsgrupp inrättats för att utreda juridiska, intressebevakningsrelaterade och organisatoriska frågor.

– Det är naturligtvis viktigt och väsentligt att våra kontakter med medlemmar och förtroendevalda blir ännu närmare. Det behövs utbildning, samarbete med andra fack över centralorganisationsgränserna och mycket mer, fortsatte han.

Aalto berättade att folk från facket träffat företrädare för arbetsgivare och företag, inklusive ledningen för alla stora skogsbolag.

– Även om inte många saker ännu kan sägas med säkerhet, är det säkert att facket även i fortsättningen – med all sin styrka och tyngd – kommer att förhandla fram bästa möjliga avtal för sina medlemmar. Vad det i praktiken innebär i den nya situationen vet vi eventuellt en hel del mer om om ett år. Men om det här jag vill ännu säga att det åtminstone för tillfället inte förefaller sannolikt att andra arbetsgivarförbund skulle följa Skogsindustrins exempel.

Inom teknologiindustrin inleds lokala förhandlingar om löner

Lokala förhandlingar om nästa års löneförhöjningar inleds som bäst inom teknologisektorn. Förhandlingarna måste vara klara senast den 15 januari. Aalto berättade att Industrifacket tillsammans med arbetsgivarorganisationen ska skicka ett brev om saken.

– Brevet tar inte ställning till innehållet i förhandlingarna. Vi ger med andra ord inte råd om hur det ena eller det andra ska skötas. Vi litar på att man lokalt verkligen kan fatta de beslut som tiden och företagens situation kräver.

Samtidigt förbereder sig Industrifacket redan för nästa förhandlingsrunda. I början av året kommer man att be fackavdelningarna föreslå mål för förhandlingarna. Initiativen behandlas sedan av sektordirektionerna och senast i början av sommaren kommer förbundets styrelse att besluta om vilka mål som ska fastställas.

Samarbetet mellan arbetsmarknadsorganisationerna i regeringens arbetsgrupper

Aalto klandrade arbetsgivarsidan för att de verkar sakna en verklig vilja att förhandla och hitta en lösning i de två arbetsgrupper som söker en lösning på svåra problem. Men samtidigt konstaterade han att vissa små framsteg också har skett.

– Vi ser nu en liten rörelse i den riktningen att det trots allt ska gå att finna en viss gemensam grund för att förbättra sysselsättningen för äldre arbetstagare. Ur vår synvinkel är det naturligtvis väsentligt att äldre arbetstagare, som redan har haft ett långt arbetsliv, garanteras möjlighet till liv och försörjning på ett rättvist sätt.

Enligt Aaltos bedömning kommer man ännu många gånger att återkomma till arbetet i gruppen som behandlar lokala avtal.

– Det nya där är att vi nu också försöker klargöra hur många andra avtalsparter, förutom förtroendemän, som för närvarande medverkar som företrädare för personalen.