Industrifackets utredning: Bara en fjärdedel av pengarna som används till försvarsmateriel stannar i Finland – Riku Aalto: ”Att höja andelen inhemskt måste vara ett mål”

Enligt en utredning som Industrifacket gjort stärker de snabbt ökande försvarsutgifterna den inhemska sysselsättningen och produktionen i mindre utsträckning än vad man kunde förvänta sig.

Enligt utredningen lämnar omkring 75 cent av varje euro som i framtiden används för försvarsmaterielanskaffningar Finland. Om andelen inhemskt innehåll ligger kvar på nuvarande nivå blir också sysselsättningseffekterna förhållandevis små.

– Ökningen av försvarsanslagen och de nya anskaffningarna är en säkerhetspolitisk nödvändighet. Syftet med utredningen är inte att ifrågasätta behovet av ökade försvarsutgifter, utan att bedöma hur de ökade satsningarna påverkar den finländska industrin, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

– I ett svårt ekonomiskt läge är det viktigt att fråga hur mycket de ökade försvarsutgifterna faktiskt skapar arbete och produktion i Finland. Utifrån utredningen blir effekterna mindre än önskat. Därför måste målsättningen vara att tydligt höja den inhemska andelen, säger Aalto.

Utredningen Puolustusmenot, hankinnat ja työpaikat – Mitä jää Suomeen som publiceras i dag den 6 oktober, är den första i sitt slag i Finland. Ytredningen gjordes av Industrifackets specialforskare, FD Matti Roitto.

Roitto är expert på försvarsidustrin och har arbetat som forskare vid Jyväskylä universitet i närmare 20 år. Utredningen bygger på omfattande offentligt material, forskningslitteratur samt Industrifackets branschöversikter och enkäter riktad till förtroendemän inom förbundets branscher.

I utredningen bedöms försvarsmaterielanskaffningarnas och försvarsindustrins exportaffärers effekter på sysselsättningen, produktionen, kompetensen och underleverantörskedjorna i Finland.

Enligt resultatet i utredningen är det endast omkring 25 procent av anskaffningarnas värde som stannar i Finland. När den finländska försvarsindustrin säljer produkter på export sker en betydande del av produktionen i utomlands hos beställaren till exempel genom licenstillverkning och teknologiöverföring.

– De ökade försvarsutgifterna omvandlas inte till produktion och sysselsättning i Finland i den omfattning som man kunde anta utifrån anskaffningarnas värde. När omkring tre fjärdedelar av anskaffningarnas värde går utomlands blir också de inhemska multiplikatoreffekterna begränsade, säger utredningens författare,

– Anskaffningarna och exportaffärerna ökar omsättningen i vissa finländska företag och stärker deras internationella position. De bredare samhällsekonomiska effekterna förblir ändå begränsade. Detta beror på ett bristande industripolitiskt grepp om anskaffningarna och försvarsmaterielindustrin i stort, säger FD och specialforskare Matti Roitto.

Utredningens olika delar och material ger en tydlig bild av läget: sysselsättningseffekterna blir begränsade. I sysselsättningsscenarierna innebär en ökning av försvarsutgifterna med 0,5 procentenheter i förhållande till bnp uppskattningsvis 5 000–7 000 årsverken i årligt bruttoarbetskraftsbehov.

Det innebär inte ett motsvarande antal nya eller permanenta arbetsplatser, utan beskriver det arbetskraftsbehov som anskaffningarna skapar och som också kan bidra till att upprätthålla den nuvarande sysselsättningen.

Andra krav på inhemsk produktion i Europa

Enligt utredningen betraktas anskaffningar av försvarsmateriel i många europeiska länder, utöver den militära prestationsförmågan också bredare som en del av industripolitiken. Genom anskaffningarna strävar man efter att ta vara på kompetensen, öka den inhemska produktionen och bygga upp en industriell kapacitet som saknas.

– EU-regler för offentlig upphandling och konkurrens sätter gränser för verksamheten, men de lämnar också möjligheter att se till säkerhetsintressen, försörjningsberedskap och industriellt samarbete. Medan flera andra EU-länder utnyttjar de här möjligheterna har fokus i Finland varit ett annat, säger Roitto.

– Också i Finlands närområde ställer man höga krav på inhemsk tillverkning och industriellt samarbete i samband med anskaffningar och då hänvisar man till försörjningsberedskap och nationell säkerhet. I Finland finns det skäl att bedöma hur de här möjligheterna kan utnyttjas i större utsträckning, fortsätter Roitto.

I utredningen föreslås att industripolitiska perspektiv i fortsättningen tydligare ska beaktas vid anskaffningar av försvarsmateriel i Finland. Ett viktigt politiskt förslag i utredningen är att höja andelen inhemskt innehåll när det kommer till försvarsanskaffningarna.

– Det här blir allt viktigare i en situation där handlingsutrymmet i den offentliga ekonomin är begränsat och försvarsutgifterna hör till de få offentliga utgifter som ökar i den här omfattningen, säger Roitto.